Foglossning, trötthet, halsbränna och svullna fötter

Ja nu börjar det märkas att man är höggravid på riktigt. Mindre trevliga krämpor har börjat dyka upp. Jag är så trött och orkar INGENTING. Vill bara sova.

Mitt bäcken tyckte inte om att gå två hela dagar på Furuvik. Sablars vad ont jag hade.

Halsbrännan har verkligen varit fruktansvärd. Känns som hela halsen är sönderfrätt och att det brinner i magsäcken. Inget hjälper riktigt.

På midsommardagen svullnade mina fötter upp och har varit svullna sedan dess. Ser inte vackert ut och så spänner det och gör ont dessutom.

Det positiva sista veckan har varit att fosterrörelserna blivit riktigt tydliga och känns ofta. Gissar att det är trångt där inne nu.

Nej, börjar känna mig ganska färdig med detta nu. Längtar tills hon kommer ut. Idag har jag knåpat ihop mitt förlossningsbrev. Känns skönt att ha det gjort. Om någon vecka ska syskonvagnen anlända. Imorgon ska vi till BM och i övermorgon är det dags för nytt TUL.

Igår var det dags för migrän igen och idag har jag haft huvudvärk till och från. Nu hade jag varit fri så många dagar att jag nästan börjat tro igen, att den skulle försvunnit, men självklart inte.

Annonser

Potträning, utvecklingssamtal och TBE-vaccinering

Vi har lite smått börjat öka intresset för H att kissa/bajsa på pottan. Vårt mål är att köra hårdträning när semestern börjar. Han förstår helt klart grejen med kiss och bajs, men sedan verkar det inte alltid vara så lätt att säga till innan det kommer. Han brukar få springa naken här hemma utan blöja på kvällarna när han duschat. Sedan säkert ett år tillbaka sätter vi honom alltid på pottan innan han ska duscha/bada och i perioder så är han ganska duktig på att kissa då. Bajsa på pottan har han aldrig lyckats med.

Men sista veckan/veckorna verkar det ha släppt lite. Han har börjat säga till när det kommit bajs eller kiss i blöjan, alltså har han koll på vad det handlar om. I förrgår när vi skulle duscha slet han själv av sig blöjan, slängde sig ner på pottan och sa glatt ”tärdi!” efter några sekunder. Igårkväll kissade han först före duschen i pottan och två gånger efter sa han själv till och sprang och ville kissa, en gång på pottan och en gång i toaletten (fast hälften sprutade utanför, viktigt vilket håll snoppen pekar åt….).

Så det känns lovande inför sommarens potträning. Tror vi kommer att lyckas. I alla fall dagtid.

På tal om annat så hade vi utvecklingssamtal på förskolan igår. Alltid intressant att höra hur det går och hur han utvecklas. Trots att han inte har så stort ordförråd ännu så är han mycket duktig på att göra sig förstådd och lyssna och han ger sig inte förrän det förstått vad han försöker säga. Han är väldigt långt utvecklad grovmotoriskt och kanske lite mindre finmotoriskt då han inte är lika intresserad av sådana saker. Han klättrar hellre än pysslar. Han ÄLSKAR  att vara i skogsdelen på förskolegården och att vara ute överhuvudtaget är en favorit. Han pratar nästan alltid om olika fordon, framför allt lastbilar och bussar. Oftast är han glad och sprider glädje bland kamraterna. Han tyr sig ibland till en aningen äldre kille på avdelningen bredvid deras. Om någon knycker en leksak av honom eller är taskig säger han sällan ifrån utan ser mest chockad ut och står och darrar på läppen istället för att säga något, hoppas han tuffar till sig lite framöver.

Jag fick berätta lite hur jag uppfattade honom hemma och hur vi märkte av hans utveckling där. Tyckte det var svårt att svara då jag inte var beredd på frågorna. Visst märker vi att han utvecklas massvis, nästan varje dag, men svårt att uttrycka exakt hur. Jag fick också ösa ur mig lite om min irritation över deras klädval på H när han är ute och att han häromdagen var bränd av solen i huvudet. Bättring utlovades, igen. Idag när jag lämnade var hans skalkläder borta. Hängde inte på hans plats och inte i torkskåpen. Hoppas verkligen de hittar dem, för vi har inte råd att köpa nya just nu. Undra vad som händer när det slarvar bort saker hela tiden. Kan man få någon ersättning? En skaljacka från PoP kostar ändå 799 kr och skalbyxor från Lindex kostar 199 kr. Att hosta upp 1000 kr för att de slarvar bort saker känns inte okej. Vi märker ALLA kläder, minsta lilla strumpa har hans namn på sig. Så förstår inte riktigt problemet.

Och på tal om ännu något annat så var vi på apoteket igår och tog TBE-vaccination på H. Egentligen börjar vi lite sent, men vi har haft svårt att bestämma oss. Men nu är första dosen tagen i alla fall och det gick bra. Vi gick dit och köpte Emla-plåster först och sedan gick vi iväg och åt glass och lekte i en lekpark tills det var dags. Det gick bra så tillvida att han inte kände av sticket men vi var ändå tvungna att hålla fast honom. Efter den där hemska natten på Astrid Lindgren för några månader sedan så är allt läskigt, och ännu värre när man hålls fast.

Har sovit dåligt inatt igen. Det gör ont i bäckentpartiet och strålar ut i benen hur jag än ligger. Ont i huvudet har jag också. Ska ta en dusch nu och sedan ska jag prova att vila lite. I eftermiddag ska jag in till stan för att träffa BM på MVC.

En riktig skitnatt

Inatt har jag vaknat ungefär en gång i halvtimmen av att det gör ont. Ont i svanken, höfter, ljumskar. Ont som strålar ut i benen. Har snurrat runt och bullat upp med kuddar men ALLT har varit fruktansvärt obekvämt. Hoppas det bara är tillfälligt. Har sovit väldigt bra på sistone, men natten var hemsk. Känner mig bakfull idag.

Illamående. Jag som nästan var helt förskonad från illamående i början av graviditeten har nu börjat må illa. Framför allt på kvällarna. Inte alls trevligt.

Migränen har blivit bättre men jag har huvudvärk till och från nästan varje dag.

TRÖTT. Jag är så sjukt trött hela tiden. Trots att jag förutom inatt som sagt brukar sova bra. H har sovit sjukt bra sista veckan i sin egen säng (vågar knappt skriva av rädsla för att det ska vända).

Vill ju vara på topp och njuta av att vara gravid denna sista gång, men kroppen gör det verkligen inte lätt för en. Börjar längta lite efter att det ska bli augusti. Samtidigt älskar jag att känna hennes sparkar och rörelser i magen. Det blir så nära. Så nära fysiskt kommer man aldrig komma någon igen, vi är liksom sammansvetsade. Verkligen speciellt.

Idag går jag in i vecka 30. Det är 77 dagar kvar. Överskådligt. Nio månader ÄR lång tid.

Trötthet

Det här med bloggandet går inte så bra just nu. Är inte vaken så pass länge på vardagarna att det finns tid att blogga. Och på helgerna är det fullt upp och jag vill passa på av att njuta av familjen när jag inte är lika trött som jag är vardagkvällar. Även nu är jag sjukt trött, så kanske blir inte detta världens bäst skrivna inlägg.

Tiden rullar såklart på SAKTA och på tisdag går jag in i vecka 17. På torsdag ska vi till barnmorskan och förhoppningsvis få höra Räkans hjärtljud. Annars blir det kris och panik.

För övrigt har jag såklart strul med Försäkringskassan. Intyget som jag fick för att slippa karensdagen fungerar inte. Min handläggare tycker att läkaren skrivit fel slags intyg. I själva verket har läkaren heltidssjukskrivit mig från i februari och hela graviditeten ut. Min handledare ringde (kors i taket) upp mig och frågade varför jag ansökt om att slippa karensdagen när jag var sjukskriven på heltid. Alltså fick jag i uppgift att ringa min läkare och be honom skriva rätt typ av intyg. När jag pratade med honom blev han väldigt irriterad och menade på att det där var det intyget han alltid skrev i syfte att slippa karensdagen, och eftersom det alltid blivit godkänt förut så tänkte han minsann inte skriva något nytt denna gång. Ringde alltså tillbaka till min handläggare som inte orkade ringa upp och prata personligen med läkaren utan har nu skickat ett brev till honom som han har x antal veckor på sig att besvara. Om han svarat till belåtenhet i brevet ska Försäkringskassan sedan tänka i upp till 30 dagar om det blir godkänt eller inte. Så nu hoppas vi att läkaren besvarar brevet och dessutom gör det på rätt sätt enligt handläggaren. Jag står mittemellan deras jäkla tjafs sinsemellan. Otroligt att man ska behöva kämpa så mycket för att få jobba. Förmodligen hade det varit enklare för mig att bara bli sjukskriven helt och hållet. Man kan ju få migrän för mindre……

Förutom tröttheten och en bröstrygg som fortfarande gör ont så mår jag fint. Brösten är också fruktansvärt ömma vissa dagar. Annars är det inte lätt att förstå att man är gravid.

Vi har haft en jättemysig helg. H:s kusin och sysslingar har varit här och övernattat och H har då haft lekkompisar på cirka tre och fyra år. Tror han har haft roligare än på länge. Vi vuxna har också haft det mysigt. Gjorde galet goa hamburgare igår med hembakt hamburgerbröd. Väldigt lyckat blev det.

Imorse var jag på Bamse-gympa med H och på eftermiddagen åkte jag inte till stan och fikade med två tjejer som är en del av den IVF-gruppen jag träffat då och då genom åren ända sedan vi höll på med IVF för att få H. Så glad att jag tog mig mod att träffa dessa tjejer som jag då aldrig hade träffat. Så himla skönt att prata med personer som gått igenom samma som en själv och som förstår, på riktigt.

Just nu vill jag bara att klockan ska ticka fort så att jag får gå och lägga mig med H. Sov gott!

Låsning

Förra veckans migränanfall varade bara under två dagar istället för tre som brukar vara fallet. Dessutom var det aningen lindrigare än vanligt och jag lyckades somna och sova bort smärtan. Klarade mig utan mediciner vilket jag är otroligt nöjd med. 

Tyvärr ledde allt sängliggande till en kraftig låsning i bröstryggen med nerver i kläm. På fredagen hade jag så ont att jag inte kunde ta djupa andetag och jag grät när jag var tvungen att lyfta H. På eftermiddagen ringde jag in min kära mamma som hjälp med H. Hon är fantastisk och ställer alltid upp. Vi var på kinarestaurang på kvällen då vi inte orkade laga middag och H skötte sig exemplariskt. Första gången det händer. Han satt på sin plats hela middagen och åt massvis. Så himla duktig.

Imorgon går jag in i vecka 16. Tiden går i alla fall men oron är stor igen nu. Vet att spökveckorna är här och att det är normalt att inte känna något alls, men det är jättejobbigt faktiskt. Har inte heller känt det där som kanske var fosterrörelser på många dagar nu och tröttheten har också minskat. Vill att tiden ska hoppa fram nu så jag kan börja känna sparkar.

Ruvardag 5

Är verkligen inte i form just nu. Ont i halsen, ont i bröstryggen, ”mensvärk”, sovit dåligt inatt, gnällkärringar på jobbet.

Så är det. Ringde faktiskt och bokade in en tid hos en ortoped idag. Kanske dags att göra något åt mitt problem i bröstryggen. Det onda vill inte riktigt släppa, och det stela har ju inte släppt på flera år. Mest är jag ute efter remiss till sjukgymnast. Har inte lust att stoppa i mig massa piller.

Känns redan som om mensen är på g. Precis som vid förra FET känns det. Med den enda skillnaden att jag även har ömma bröst denna gång.

Tur jag har min kärlek som alltid stöttar, ställer upp och även kan få mig på bra humör när det känns lite motigt. Dessa progesterondagar/ruvardagar orkar jag inte göra mycket. Går nästan hem och lägger mig på soffan direkt och mannen gör resten. Tur vi har varann.

Ryggskott

Och inte blev man mer på topp när man vaknar och inte kan röra sig. Gjorde svinont i ryggen och kom inte upp ur sängen. Det sitter i bröstryggen, strax under skuldrorna och jag kan varken vrida överkroppen eller djupandas för då hugger det precis som om någon vred om en stor knivspets inuti mig. Mindre skönt som ni hör. Tog två starka Alvedon, hjälpte nada. Efter ett tag struntade jag i alla förbud mot att inte inta tabletter hit och dit och tryckte i mig två Citodon. Smärtan var fortfarande kvar, men jag sjönk in i ett dåsigt rus och lyckades sova bort några timmar tills mannen kom hem tidigt från jobbet.

Nu på kvällen blev det akutbesök till en kiropraktor som vi har i släkten. Aj aj AJ va ont det gjorde (och gör fortfarande). Kommer troligtvis behövas flera besök. Musklerna mellan skuldrorna är stenhårda och har väl typ kramp. Ryggraden knakade också rätt så bra. Han frågade om jag haft mycket huvudvärk på sista tiden, vilket jag ju haft men kopplat detta till hormonerna. Troligtvis har båda delar varit orsaken.

Imorgon bär det av till Falun och jag hoppas verkligen att jag kommer upp i gynstolen så att mannen slipper lyfta mig, vilket inte är det lättaste. Trevlig kväll och tack för att ni som kommenterar tror på oss. Hoppas att det är ni som har rätt.