Klump i magen…

Både maken och jag har uppfattat H som ganska blek och mörk under ögonen på sistone. Han har även klagat en del på magont vid några tillfällen samt att han varit väldigt trött. Usch, nu när vi pratat om det känns det verkligen påtagligt och ångesten sätter in. Tänk om något är fel med vår älskade unge? Tänk om han är sjuk? Det får bara inte vara så! På tisdag morgon blir det vårdcentralen. 

Annonser

Vilken skitdag!

En sån där dag som man bara vill radera ut. 

Maken lämnar hemmet för en jobbresa. Jag har stora planer på att försöka få ordning här hemma. Efter bara en liten stund ringer maken och ber om skjuts då pendeltåget inte går. När jag åter är hemma äter jag lunch med gnällig bebis vid sidan om och sedan är det amning som gäller i flera timmar ända tills det är dags att åka till förskolan. 

Hämtar min trötta son som bara gör allt tvärtemot vad jag säger. Får migrän, måste ta medicin. Lagar middag med skrikande bebis i bärselen och stora ungen som vill ”hälpa” mig. Köttbullar och makaroner överallt. När det äntligen är klart äter stora ungen två tuggor. 

Efter middagen blir det Barnkanalen för H och amning med missnöjd bebis. Bröstvårtorna gör ont igen och jag står inte ut. Hon snuttar och gnäller och biter mig. Blir desperat och känner att nu skiter jag i det här. Ger bebis lite ersättning. Bebis gråter och äter samtidigt. Till slut somnar hon en stund och jag ska passa på att duscha H. Precis när han ställt sig i duschen ser jag att han står och skakar på hyllan som hänger på väggen. Min rakhyvel som ligger längst upp ramlar ner. Innan jag hinner ta den ifrån honom tar han självklart på bladen och skär sig. Blodet sprutar och H skriker i panik. Herregud va dålig jag känner mig. Varför har jag den ens där? 

Det blir ingen dusch utan omplåstring, gråt och soffmys. H vägrar lägga sig men måste ju tyvärr för annars vet jag att han inte orkar med morgondagen. När jag tillslut burit in honom vill han sova ensam och jag får inte ens en godnattpuss. Nu sitter jag i soffan efter att ha ammat IGEN. Bebis sover i min famn och gallskriker så fort jag försöker lägga ner henne. Jag är kissnödig, bänken är full med disk och matrester och badrummet är nedstänkt med blod. Vilken jävla skitdag. Lika bra att gå och lägga sig.

Den tråkiga följetången….

Igår när vi hämtade H på förskolan så blev vi mötta av en personal som direkt berättade att de hade gått 50 gånger med H på toaletten/pottan och att han ändå hade bajsat på sig åtta gånger. Vi har försökt förklara för dem hur vi gör här hemma och att man faktiskt inte behöver följa med alla gånger han säger bajs utan man kan fråga om han verkligen vill gå på pottan/toaletten, för han brukar berätta när han verkligen vill försöka bajsa. Och även om han inte alltid klarar av att bajsa när han säger det så blir det betydligt färre gånger att springa. Men det känns inte som vi når fram. Han ser ju så bajsnödig och ledsen ut hela tiden och han tar så mycket tid från de andra barnen säger dem. Igår blev  tydligen hela lunchen problematisk på grund av H, för att han tog så mycket tid och alla andra barn fick en personal mindre. Jag vet inte, men det känns inte riktigt okej att uttrycka sig så. Det har gått två dagar sedan han kom tillbaka och han måste ju få en chans i alla fall.

Personalen tycker nu efter två jobbiga dagar att vi ska ta dit blöjor som han kan få prova att bajsa i. Det känns väldigt fel för oss. Han har i stort sett inte gjort på sig alls här hemma på över fyra veckor (förutom ett par undantag när vi varit ute i skogen och inte hade tillgång till toalett). Därför känns det fel att backa och börja med blöjor igen för att de inte tycker att de har tid. En personal tyckte att jag skulle ringa BVC och rådfråga så det har jag gjort idag. Gillar verkligen vår BVC-sköterska. Förklarade för henne hur det funkat här hemma och hur det nu inte gjorde det på förskolan och vad de hade sagt. Hon tyckte definitivt inte att vi skulle backa i första taget utan att han skulle få i alla fall några veckor på sig. Risken finns ju att han annars backar både på kiss och bajs och det skulle ju vara jättetråkigt när han varit helt torr här hemma. Skönt att hon höll med i det jag tänkte.

Skulle tro att hela problemet dels beror på att han inte känner sig trygg med personalen där. Man skulle ju inte själv kunna bajsa med vem som helst. Det blir säkert bättre när han kommit in i allt igen, han har ju ändå varit borta många veckor. Sedan skulle jag tro att han säkert känner på sig att de tycker att han är jobbig, hur stressande är inte det? OCH inte att förglömma, han är extremt trotsig just nu. Precis som han gjorde med oss första dagarna på potträningen, kissade med flit överallt för att jäklas. Det är inte helt omöjligt att han nu protesterar mot att behöva bajsa där. Han berättade imorse när vi pratade om den kommande dagen att minsann inte tänkte bajsa varken på pottan eller toaletten på förskolan.

Så förskolan får nog stå ut ett tag till. Idag tog vi med alla ombyteskläder vi hade och fyllde hela hans låda med ombyten. Snart kommer ju H vara hemma ett par veckor med oss igen när lillasyster kommer. Då får vi köra hårdträning, igen.

Så blev den – första dagen

Vi såg H genom fönstret när vi skulle hämta honom en liten stund innan han fick syn på oss. Han pladdrade på, byggde duplolego och såg väldigt glad ut. Han blev överlycklig när vi kom. Dagen hade gått bra förutom med kisset och bajset. De påstod att han inte sagt till alls när han ville kissa och när han ville bajsa hade han hållt sig för rumpan men inte velat gå på toan. Jag tolkar det som brist på lyhördhet. Han brukar vara extremt tydlig med kisset, dra i en och säga ”kissa” och dessutom hålla i snoppen. Dessutom har han väldigt bra knipförmåga och har i stort sett inte sedan andra potträningsdagen för fem veckor sedan kissat på sig trots att vi ibland haft en bra bit till en toalett. Bajset kan jag mer förstå då han han ibland säger andra saker en bajs och ibland får man springa till toaletten 20 gånger innan han verkligen vågar bajsa. Han har även sagt till andra människor än oss de gånger vi inte varit med honom, när han till exempel varit hos mormor, moster eller kusiner.

Men det värsta var inte att det hade hänt olyckor under dagen, för det hade vi ändå räknat med. Nej, det värsta var att de inte ens slängt bajset eller sköljt ur kläderna. Så när vi kom hem och öppnade påsarna med smutstvätt ramlar det bajskorvar ur kläderna. Alltså det är ändå inte okej. Kan förstå att man inte hinner tvätta av så jättenoga, men att hälla ur en bajskorv och kanske snabbt skölja under kranen innan man stoppar ner det i en påse tycker inte jag är för mycket begärt. Har pratat med båda mina systrar som jobbar/jobbat på olika förskolor och det skulle aldrig skickat med bajset hem. Är så less på att man ska behöva säga till om allt som borde vara självklart. Känns som vanligt så oengagerat. Om det inte vore för att H verkar trivas så bra så hade vi bytt förskola för länge sen.

 

”Mamma arg!”

Den här ungen alltså….

På morgonen igår låg jag kvar en stund i sängen när far och son gick upp. Efter en liten stund kommer H inspringande till mig, ger mig en puss och säger ”Älskar dig mamma!”. Va sjukt mycket det känns i hjärtat att få höra något sådant från honom. Blev helt lycklig och tårögd.

På eftermiddagen var vi dock inte lika bra vänner. Han ska testa oss hela tiden och då försökte han bita mig, i mina onda fötter som han mycket väl vet om. Han testade lite två gånger och trots tillsägelse så högg han hårt tredje gången. Jäklar va arg jag blev. Och det uppfattade H också för han sprang fort som tusan och gömde sig bakom pappas rygg och konstaterade högt att ”mamma arg!”. Då kommer man av sig lite och det är svårt att hålla sig för skratt.

Varje dag pratar han lite med bebisen i magen och han har konstaterat att i tuttarna finns det minsann ”mat” som bebisen ska ha.

Han har utvecklats otroligt mycket dessa sommarveckor han varit hemma med oss. De kommer knappt känna igen honom på förskolan. Han förstår och uttrycker så mycket nu.

Surkärringen och testaren

Känner mig så irriterad för minsta lilla. Ringde till och med störningsjouren för första gången i mitt liv härom kvällen. Grannen spelade hög musik och vid 23.30 när vi skulle sova orkade jag inte höra skiten längre utan ringde och klagade. Det var ingen granne jag kände och jag går inte och knackar dörr mitt i natten hos främlingar. H blev störd också vaknade om och om igen. Jag känner mig irriterad och negativ på det mesta just nu. Och så det här j*vla vädret. Sol och 30 grader varmt varje dag. Har vi tur får vi någon åskskur som drar förbi i några minuter. Orkar inte med värmen. Jag kokar inifrån också. Nätterna är hemska. Jag sover knappt något alls. Vaknar ungefär en gång i timmen om jag nu lyckas somna, ofta ligger jag vaken i flera timmar innan jag somnar om igen. Och så har jag blivit täppt i näsan också. Som grädden på moset liksom. Vet att jag är fruktansvärt negativ nu, men jag orkar inte vara något annat.

H verkar ha kommit in i en ny fas. Han testar oss till max hela tiden. Slåss, sparkar och spottar på oss och bara garvar när vi ber honom sluta. Hur mycket kan man jäklas innan det får konsekvenser? Han säger i alla fall ”felatt” (=förlåt) efter ett tag. Som ni förstår går det här inte ihop med mitt tillstånd just nu. Jag har inget tålamod alls.

Som tur är så är det mycket roligt som händer med honom också. Han pratar massvis. Nya ord och små meningar dyker upp hela tiden. Man blir fantastiskt imponerad varje dag. Vår äskade lilla unge. Han är helt tokig i tv-program med sång och musik som t ex Allsång på Skansen, Lotta på Liseberg och Sommarkrysset. Han dansar som en galning, så söt.

”Ho hatt bebis!”

Vår älskade unge har blivit så himla bra på att snacka på sistone. Han säger efter allt och ut kommer en massa nya ord hela tiden. Sedan någon vecka tillbaka kan han säga god natt (ho hatt) och ikväll när jag nattade honom klappade han mig fint på magen och sa ”ho hatt bebis”. Fina lilla människa. Mamman höll på att börja gråta såklart.

Och så har vi idag blivit med syskonvagn. Vi chansade och åkte förbi butiken idag när vi ändå var i stan. Och där stod den, kartongen med vår vagn i hade precis anlänt. Självklart fick vi hjälp på en gång med att sätta ihop den och så fick vi lite genomgång på hur allt funkade. De är så otroligt bra på Babyland. Kan varmt rekommenderas. Nu för tiden köper vi nästan allt därifrån. De har både fysisk butik i stan och superbra internetbutik. Alltid snabb leverans och fantastisk kundservice/support samt trevlig personal i butiken. Vi beställde vår syskonvagn i februari och den skickades exakt den dagen vi önskat (igår) och kom fram idag till butik. Vi fick välja om vi ville ha den levererad hem eller till butiken, men vi tog till butiken för att slippa montera ihop den själva.

H klättrade glatt upp och provsatt vagnen vilket sällan händer frivilligt. Vi tog en kort promenad här ute på gården och sedan ville han inte går ur vagnen när vi kom hem. Helt klart succé. Han brukar aldrig sitta frivilligt i en stillastående vagn. Vi får se om han tycker att det är lika kul när han ska dela på vagnen med lillasyster.

Förlossningsväskan och förvärkar

Det har varit sköna soliga dagar sista dagarna.

Jag har skitont i bäckenet så fort jag rör mig för att inte tala om på natten. Jag är liksom öm framtill från blygdbenet strålande mot in- och framsidan av låren och även bak vid svanskotan strålande ut mot en eller båda skinkorna. Det tar ett tag att få igång kroppen när man suttit eller legat ner.

Jag har också ganska onda förvärkar sedan många veckor tillbaka, de är nu ännu lite ondare och kraftfullare men fortfarande väldigt oregelbundna. Kan ibland komma var tionde minut och ibland endast några enstaka utspridda över dagen.

Förra graviditeten hade jag full kontroll på alla förberedelser i god tid, den här gången har jag inte haft ork. Visserligen har jag köpt allt som behöver köpas, men nu har mannen börjat påtala att vi kanske ska packa förlossningsväskan ifall att. Jag tycker det känns som att tiden går så långsamt och att vi har all tid i världen, men gissar att han har rätt. Om tre dagar går han på semester och sedan lär väl tiden rulla på snabbt misstänker jag. Så nu har jag i alla fall skrivit på en lapp vad vi ska packa ner och börjat lägga ner några enstaka saker.

Vi tror att H börjar förstå mer och mer att vi ska få hem en liten bebis snart. Han pratar mycket om bebisar och till och med hans leksaker i små storlekar har blivit bebisar. Om några dagar ska vi göra om i vårt sovrum. Vi ska få en till resårbotten och bäddmadrass av min syster och så ska vi sälja vår sänggavel och ställa madrasserna direkt på golvet och ha tre madrasser på raken så att det blir en jättestor säng utan fallrisk för varken H eller bebisen. Det blir förmodligen inte så snyggt, men väldigt praktiskt. Vi misstänker att hela familjen kommer sova i samma säng ganska ofta. Inatt kom H in till oss för första gången. Tidigare har han ropat så vi har fått komma och hämta honom alternativt lägga oss hos honom, men nu kom han gående själv, gulliga ungen.

Denna vecka ska också syskonvagnen komma. Den skickades till butiken igårmorse så den bör komma fram den här veckan så att vi kan hämta den.

I helgen som kommer ska min mamma vara barnvakt lördag-söndag och maken och jag ska sova på hotell inne i stan och fira vår bröllopsdag med lite egentid. Ska bli mysigt.

Nästa vecka händer stora saker. H ska sluta med blöjor. I början av veckan, troligen måndag, åker blöjorna i soppåsen för att sedan åka vidare med sopbilen (som är väldigt viktigt att inte glömma att nämna) och H ska börja gå på pottan eller toaletten. Ska bli spännande att se hur han tar det. Han vill ju vara utan blöja oftare och oftare, så nu är det bara köra.

Hotellboende, Furuvik och skärgården

Det har varit roliga och intensiva dagar under vår lilla minisemester. I onsdags efter lunch åkte vi mot Gävle och hotellet Scandic CH. Bilresan gick väldigt smidigt. H sov nästan hela vägen. Vi lyckades tyvärr glömma både reskassan och mina ytterkläder hemma. Så efter att ha checkat in gav vi oss ut på stan och inhandlade en ny jacka till mig på H&M. Kändes inte så kul, men hade sådan tur att det var rea och just den jackan jag glömt hemma fanns för halva priset så köpte helt enkelt en likadan. Finns tyvärr inte mycket att välja på som höggravid. Nu hade jag ännu mer tur då vädret blev bättre och varmare än utlovat så jackan behövde aldrig användas. Ska lämna tillbaka den imorgon och få pengarna tillbaka.

På kvällen gick vi ut och åt hamburgare på en restaurang vi fått tips om, Bro Burger, som även låg nära hotellet. Vi fick bra service och hyfsat goda burgare. De hade ännu ingen barnmeny, men ordnade med en barnburgare på hälften av köttmängden till H utan att vi ens behövde fråga. H åt nästan hela burgaren vilket han aldrig gör annars så av honom fick de mycket väl godkänt. Det var också väldigt lugnt och skönt där.

Väl tillbaka på hotellet hade H väldigt svårt att sova. Det var nog alldeles för spännande med ny miljö och dessutom var det ju fotboll på tv. Han höll igång till klockan var 22:30-23:00. Sedan vaknade han som alltid vid 07:30 på torsdagmorgonen. Både mannen och jag tyckte att sängarna var fruktansvärt obekväma och jag hade ont i fogar och överallt redan när dagen började. Längtade redan hem till min egen säng.

Vädret skulle vara sådär båda dagarna och eftersom solen sken på morgonen så började vi direkt i vattenlandet på Furuvik. Det var inte jättestort men alldeles tillräckligt. H åkte både stora och små rutschkanor och var helt lycklig. Sedan gick vi vidare mot några av djuren; apor, lemurer, grisar, getter etc, men H var nog delvis för trött och så var han mest intresserad av att klättra på staket m m. Efter ett tag tog vi lunch och sedan gick vi runt och försökte få honom att somna, men han bara vägrade. Så tillslut gick vi tillbaka till vattenlandet och spenderade resten av dagen där.

Efter Furuvik var vi och fikade hos mannens arbetskamrat med familj och av dem fick vi middagstips och hamnade på en restaurang som hette Helt enkelt. Där var också okej men inget wow. Tillbaka på hotellet hade H återigen svårt att sova, vi också. Hotellfrukosten på hotellet som jag sett framemot var absolut inte något att hurra för. Tyckte att allt smakade illa eller var för varmt (typ fil, mjölk etc). H åt bara ägg och några skedar yoghurt, allt annat ratades.

På midsommarafton var det mulet men varmt och kvavt. Vi passade på att ta sovmorgon, gick och la oss igen efter frukosten och vaknade precis före lunch. Åt gjorde vi på vägen till Furuvik. När vi kom fram gick vi till kängururna där vi kom precis till matningen. H var även då måttligt intresserad. Sedan gick vi till tivolidelen och köpte ett åkband och åkte karuseller. H blev helt galen och ville åka hela tiden. Dock hade han väldigt svårt att förstå/vilja förstå hur det där med att stå i kö fungerade. Han försökte tränga sig för alla andra och blev jätteledsen och stod och skakade galler när karusellen började åka utan att han fått gå på. Den var ju ”hans”. ”MIN, MIIIN!” stod han och gallskrek i kön. När han sedan åkt klart vägrade han kliva ur sin karusell för han ville ju åka mer, och varför ska man då stå i kö för? Ja det är inte lätt när man är liten. Tror vi åkte lilla bergbanan sju gånger. Tivolidelen stängde vid 16-tiden och då drog vi oss tillbaka mot utgången och passerade då midsommarstången. Hela parken stängde kl 17:00. Det var ett väldigt kort midsommarfirande. Hade vi åkt dit och verkligen velat fira midsommar hade vi nog blivit besvikna. Själva firandet började kl 15:00 och parken stängde 17:00. Väldigt kort som sagt.

Vi åkte till en stor fin park i Gävle direkt efter Furuvik så H fick leka ännu lite mer. Sedan köpte vi med oss en pizza hem till hotellet och åt den där. Fanns tyvärr inte mycket öppet i stan på midsommarkvällen och inte ens hotellköket hade öppet.

På lördag efter frukost åkte vi vidare för ett dygn i skärgården. Mannens arbetskamrat har sommarstuga där. Vi hade tur med vädret den dagen och det blev både båttur, sillunch ute och grillning på kvällen. Supermysigt.

På söndag efter frukost åkte vi hem och det var också skönt. Fantastiskt att sova i sin egen säng igen. Och duscha i sin dusch.

Det var vår minisemester och nu orkar jag inte skriva mer idag. Är fortfarande helt slut i kropp och knopp och idag har jag haft migrän hela dagen. Kommer kanske ett inlägg imorn.

Vecka 34 (33+0)

Tror att det är första gången jag har en veckorubrik denna graviditet, eller kanske hade jag det någon gång i början. Nu helt enkelt för att jag inte kom på något bättre idag.

Imorse var jag på lab för att lämna blodprover för tredje gången på tre veckor. Var på vårdcentralen för drygt tre veckor sedan för att jag hade varit snorig och till och från haft ont i halsen i nästan en månad. Halsodlingar togs och blodprover. Odlingarna visade inget men blodproverna visade på lite förhöjd sänka och även förhöjda vita blodkroppar vilket tyder på ett virus.

En sak är säker och det är att man i alla fall blir väl undersökt och uppföljd när man är gravid. Hade garanterat blivit hemskickad efter mitt första besök där i ickegravidtillstånd. Nu ville läkaren att jag skulle ta nya prover efter en vecka. Det gjorde jag alltså förra veckan. Sänkan hade nästan gått ner till normalt men vita blodkroppar var fortfarande lite förhöjda. Alltså ville läkaren att jag skulle ta prover denna vecka igen för hon vill inte släppa mig förrän allt är helt normalt. Jag har inte ont i halsen längre, men är fortfarande snorig och täppt, vilket jag snarare tror beror på graviditeten. Men men, är ändå tacksam och förvånad att hon vill följa upp.

Idag var det kaos på labbet. Det är dropin och man vet aldrig hur mycket folk det är där. Några försökte smita före då de gått dit för sent och inte kunde vänta på sin tur så det blev mycket diskussioner med personalen och många sura patienter som fick köa om från början. Tyvärr strular det rätt mycket med provtagningsremisserna från vårdcentralen också som inte kommer fram elektroniskt till labbet som de ska. Idag var första dagen min remiss fanns på plats och jag slapp gå tillbaka en extragång till vårdcentralen innan provtagningen.

Bredvid mig i väntrummet satt en äldre dam och snyftade. Hon hade sprungit fram och tillbaka för att remissen saknades och när hon kom tillbaka fick hon skäll för att hon inte ville köa igen och eftersom hon var diabetiker och fastande så mådde hon jättedåligt och kände sig svimfärdig. Stackaren. Vi hann prata lite innan det var dags för mig att gå in och hon var i alla fall glad när hon gick därifrån sedan. Hon ropade till mig in i provtagningsrummet att ”lycka till med bebisen, jag tror det är dags om tre veckor”. Vi får se om hon har rätt.

Idag är mannen inne på jobbet och ordnar med något och jag ska ligga här hemma och läsa potträningsboken. På semestern kommer blöjorna kastas och mannen som ligger några sidor före mig i boken är mycket motiverad. Imorse visade han H vad han hade gjort i toaletten (vilket man ska göra enligt boken) och H var mycket imponerad och jublade och skrattade gott. Så nu är det dags för mig också att bli ännu mer motiverad.

I eftermiddag är det dags för H:s andra spruta av TBE-vaccinet. Imorgon förmiddag ska vi packa och efter lunch bär det av mot Gävle och Furuvik.