De där känslorna börjar komma tillbaka :-(

Flera IVF-bloggare jag följer som lyckades bli gravida före eller samtidigt som oss med första barnet väntar numera syskonet till sina små. Första gångerna kändes det väl inget speciellt för mig. Men nu när vi själva försökt några gånger och det gått en tid börjar de där jobbiga känslorna komma tillbaka. Det är svårt att beskriva. Jag missunnar såklart ingen annan att lyckas. Men jag blir faktiskt avundsjuk och tycker att allt känns orättvist. Känner mig lite deppig. Börjar bli jobbigt att läsa gravidbesked igen 😦

Och kommentarer om att vi borde vara glada och nöjda nu när vi har H undanbedes. Vi är otroligt lyckliga, tacksamma och nöjda med vår H. Men vi vill också kunna ge honom ett syskon. Det är en helt annan längtan. Även om det nog inte skulle bli en hemsk livskris om vi inte lyckades, så gör ändå tanken ont på att det faktiskt kan bli så att det inte funkar.

Varför ska vi alltid behöva kämpa så förbannat mycket? Kan det inte bara gå lite enklare någon gång??

9 månader

Igår fyllde vårt lilla charmtroll 9 månader. Lite speciell månadsdag då han har funnits precis lika länge utanför livmodern som inuti. Känner mig så tacksam att han finns hos oss. Han är verkligen speciell. Och han är vår. Fortfarande svårt att förstå ibland.

Sista föräldraträffen

Idag var det vår sista inbokade föräldraträff. Känns lite trist. Dessutom var mer än hälften sjuka. Vi gjorde ett besök på vårt nya bibliotek. Eller egentligen är det inte nytt, men det förra biblioteket har flyttat till nya lokaler i det nybyggda kulturhuset. Så det var nytt och fräscht. Dock var det inte helt lätt att lyssna på vad bibliotekarien sa då vi hade fullt schå med att hålla koll på att ungarna inte skulle peta varann i ögonen eller dra varann i håret.

På eftermiddagen har H och jag varit och fikat hos en före detta arbetskamrat och hennes familj. De har också en son via IVF och en som kom av sig själv flera år senare.

Tack ni som kommenterade på mitt förra inlägg. Igårkväll somnade H faktiskt ganska lätt i sin egen säng. Inte idag. Trots varmt bad, insmorning, tandborstning, mys i soffan till Drömmarnas trädgård och välling. Men idag gav vi upp innan gråten och protesterna och efter ytterligare någon timme somnade han på mig i soffan och mannen lyckades bära in honom utan att han vaknade. Mannen är enligt min mening bättre på att få honom att somna i sängen, men om det inte lyckas så är jag bättre på att få honom att somna i soffan. Tur att vi är olika. Badet han fick ikväll (som till och med var lite extra varmt) fick inte den lugnande effekten vi önskat, snarare tvärtom. Men vi får väl prova lite till.

Men hallå!

Har visst varit borta härifrån ett tag. Har tänkt ungefär hundra gånger att jag ska blogga, men inte hunnit eller haft orken. I helgen var jag i Istanbul med mina arbetskamrater på konferensresa. Åkte torsdageftermiddag och kom hem söndageftermiddag. Det var roligt att komma iväg några dagar och se en ny stad och träffa arbetskamraterna. Och det var mycket skönt att få sova ostört. Men gud vilken hemlängtan man kan ha. Jag har alltid längtat efter mannen när vi varit ifrån varann. Har en svår separationsångest. Nu är den enorm. Det är ju dubbelt upp nu. Två kärlekar att längta sig sjuk efter. Mannen och H var med ända till incheckningen på Arlanda på torsdagen. H förstod nog aldrig (som tur var) att jag gick. Rusade snabbt därifrån med en stor klump i halsen så att jag nästan inte fick luft och tårarna brännande i ögonen så att det knappt gick att se. Tänk om något händer när vi är ifrån varann. Tänk om jag aldrig mer får se dem…… Usch, hemska tankar.

Under helgen jag var borta så lärde sig H att gå med sin lära-gå-vagn. Han är så stolt. Och så reser han sig mot allt. Igår klättrade han upp för stentrappan i trapphuset när jag tittade bort i några sekunder för att fälla ihop vagnen. Rackarungen. Han ÄLSKAR sin farmor. De träffas nästan varje dag. H tittar efter henne när vi går förbi hennes fönster och när vi ses så blir han glad och skrattar så fort farmor reser sig för då vet man aldrig vilket bus som kommer härnäst. Tyvärr har hon fått ryggskott när hon lyfte H i helgen och han är nu mycket ledsen och undrande när farmor inte kan bära på honom. Han försöker att säga farmor men allt som kommer än så länge är ”ffffffff!”.

Igår var vi på Öppna förskolans babycafé som vi brukar på onsdagar. Det är för åldern 0-8 månader och för första gången kändes det att H är för stor för den gruppen. Han kröp snabbt som blixten och skulle känna på alla små bebisar eller så skulle han gå hela tiden. Jag var helt svettig efter sångstunden då jag försökt hålla reda på honom. Man vet ju aldrig om han bara ”känner” på bebisarna. Ibland är det ju roligt att dra i håret och peta i ögon, näsa, mun också. Är nog inte uppskattat varken av bebisen eller dennes mamma. H förstår ännu inte ordet ”försiktig” och han har helt missuppfattat ordet ”nej” och verkar tro att det betyder typ ”heja, fortsätt!”.

H är verkligen inne i en dålig period nu vad gäller sömn. Att få honom att sova dagtid är svårt och ibland omöjligt. Ofta får vi gå ut och gå med vagnen för att det ska lyckas. Nattetid går det för det mesta relativt bra att lägga honom. Men det verkar som han drömmer mardrömmar för han gnyr ofta i sömnen och vaknar med plötsliga gallskrik. Han lägger sig för natten runt 19:30-20:00. Någon gång mitt i natten, vid 12:00-01:00, brukar han vakna första gången och då är det bara mata som hjälper. Vi ger lite utspädd ersättning. Sedan somnar han förhoppningsvis om, ibland tar det runt en timme. Sedan sover han fram till småtimmarna och brukar vakna någon gång mellan 03:00 och 05:00. Beroende på när han vaknar få han då igen utspädd ersättning eller välling. Sedan sover han till omkring klockan 07:00. Så här ser det ut ungefär. I alla fall sista två veckorna. Inatt var han vaken mellan 03:00 och 05:00. Vägrade somna utan klättrade runt, gnällde, sparkades och stångades. Visst man kan gå upp och låta honom leka. Men nu är han ändå så stor att vanor kan skapas och jag tycker det är lite väl tidigt och inte okej att gå upp vid 3- eller 4-tiden. Dessutom orkar jag inte, jag är inte människa då. Och mannen är medvetslös vid den tiden. Inte pålitlig att passa H om han är uppe då.

Kan själv!

Idag kunde H helt plötsligt dricka ur sin pipmugg. Vi har försökt läääänge men han har bara tuggat på den. Men idag lyssnade han, precis som att han faktiskt förstod vad jag sa, när jag sa åt honom att suga istället för att tugga. Likaså senare på dagen när han fick en klämmis till mellis. Då åt han själv helt plötsligt, som att han aldrig gjort något annat. Så himla kul. Helt plötsligt händer det!

Imorgon bitti ska jag gå och ta cellprov från livmorderhalsen. Det där man får kallelse till. Känns ju inte jättekul. Obehagligt och så vet man aldrig vad resultatet blir. Kan tänka mig att alla hormoner man proppat i sig sista åren inte direkt minskat riskerna för olika cancersorter.

Och på torsdag åker jag till Istanbul med jobbet på konferensresa. Jag längtar redan efter H (och mannen) något fruktansvärt fast jag inte ens åkt ännu. Hur ska jag kunna roa mig?

Idag har vi beställt vinterskor till H. Det är verkligen inte lätt att hitta bra skor i storlek 19. Han har minifötter. Nu står han ju upp och vill gärna gå så fort han får chansen så då vill vi ha ett par riktiga skor. Helst utan snörning (då han är som en ål när man klär på honom och knyta skosnören skulle ta lååååång tid och många tårar skulle slösas). Fodrade ville vi ha och att de inte är för stora och klumpiga. Lätta att ta på är viktigt. Trodde aldrig det skulle vara så svårt. De flesta butiker har storlek 20 som minst. Har hittat butiker på nätet som tur är. Kunde dock aldrig tro att det skulle finnas så mycket skor i mocka till små barn. Lära-gå-skor i mocka, hur smart är det?

Cellförändringar, cancerrädsla och dödsångest

Fick svar angående mitt cellprov som togs för några veckor sedan på livmoderhalsen. Sådan där screening. Provet har visat på cellförändringar så jag måste ta ett nytt prov, ta vävnadsprov och undersökas med mikroskop. I mina tankar är jag redan döende. Ser framför mig hur de upptäcker spridd cancer och att jag kommer dö ifrån min familj. Får sådan jäkla ångest.

Logiskt sett så kan jag ju förstå att jag ännu inte har en cancerdiagnos. Men logiken finns inte just nu. Fan vilken jäkla ångest jag har.

Shopping på UnderBARA BARN-mässan

H och jag åkte tidigt hemifrån och var framme redan 07:40 vid Stockholmsmässan. Vi blev bjudna på frukost och Henning som dagen innan lärt sig att säga pappa satt och skrek ”pappappapapapaa” hela tiden. Efter frukosten fick vi gå in bakvägen i mässhallen och kika lite innan de andra började välla in. Jag tyckte det kändes lite stressigt. Det var så mycket att se och alla säljare ville såklart prata. Vi hade bara 30 minuter på oss och jag visste inte riktigt vart jag skulle börja. Först gick vi runt lite, H och jag. Fick några goodiebags. Vid halvelva kom tjejerna från föräldragruppen. Då var det så fullt med folk att det var omöjligt att hålla ihop. En av tjejerna slog följe med oss och vi började gå runt igen. Vid tolv kom mannen dit och vi åt lunch tillsammans med min bästa kompis (H:s gudmor) som var på en annan mässa där. Efter det ville mannen gå och titta så Henning och jag gick vårt tredje varv.

Lite shopping blev det. Ett par Attipas-skor. De är som en mockasin men med en kraftigare sula. Sitter väldigt bra på foten och förhindrar att de halkar omkring när de försöker ställa sig upp eller går. Tyvärr har de redan börjat bli noppriga fast vi bara använt dem några timmar.

En fleeceoverall från Geggamoja som ska vara både vind- och vattentät köpte vi. Den var ganska dyr, men hoppas att den är värd pengarna.

En pyjamas och en mössa med motiv av formel 1-bilar från Snoozy. De hade massvis av fina kläder till bra pris, kunde köpt en hel del där om jag hade haft mer pengar.

Vi köpte en bok om Babblarna och även små Babblarna-figurer från Hatten Förlag. Dessa blev populära och nu på kvällen visade mannen filmen samtidigt som han ställt fram figurerna och gissa om Henning såg förvånad ut när han såg att de små figurerna var likadana som på filmen.

Vi köpte även några små klossböcker/pekböcker från Drottninggatans Bok & Bild. Enkla små pekböcker med bland annat motiv på djur, mat och olika färger. Dessa gillade han. Och små saker gillar vi eftersom vi bor litet.

En superfin skallra i trä med fina färger blev det också, men minns inte varifrån.

I en goodiebag fick vi även ett par mockasiner från Tassatassa. Dessa var i större storlek så det tar ett tag innan vi kan prova.

Ella’s Kitchen hade bra pris på Smoothies och Puffits så vi fyllde på matförrådet med det. Vi kör ju helt ekologiskt här hemma till Henning.

Vi gick även förbi Baby Joggers monter och kände på deras nya resevagn Baby Jogger City Mini Zip. Blev lite besviken. Den kändes mycket större än vad jag hade trott och den såg även stor ut ihopfälld och så kändes den tung. Såg dock nu när jag kom hem och läste på lite att den endast väger 7,3 kg, alltså mindre än H, men den kändes tyngre. Men positivt är att själva vagnen i uppfällt läge kändes rymlig och rejäl. Vi får se om det blir en sådan när det blir dags att köpa resevagn.

Mannen blev lite förtjust i en barnvagn som demonstrerades. Den hette Orbit Baby G3. Jag tyckte den var jätteful, men kan väl erkänna att den hade en hel del praktiska funktioner. Men nu blir det inga fler barnvagnar på ett tag.

En smart sak vi gärna hade köpt var en så kallad Hjälpa-Till STOL. En ”pall” som man kan ställa intill till exempel diskbänken där barnet kan kliva upp och stå säkert när de behövs lite mer längd för att nå upp. Enkel och smart uppfinning. Tyvärr var priset väldigt högt för en så enkel sak tyckte vi (2000 kr var mässpriset, 2200 exklusive frakt i vanliga fall).

Var helt slut och det kändes som ryggen hade gått av efter en heldag på mässan och H var lagom missnöjd. Vi blev bjudna på fredagsmys hemma hos H:s kusin så vi sa tacksamt ja och då slapp vi tänka på middagen.

H är inne i en vägra sova-period igen. Han snurrar som en propeller i sängen och gnäller och gnäller. Det tar flera timmar att lägga honom trots att han är så trött att han inte orkar hålla ögonen öppna ordentligt. Man har tur om man lyckas få honom att sova dagtid. Han är så trött men bara vägrar.

Nu ska vi dricka rödvin och lördagsmysa. Vi har många mysdagar i den här familjen. Rödvinsdagarna är dock få så nu ska vi njuta ordentligt.

Gungpremiär och Öppna Förskolan

På förmiddagen idag så skulle vår bovärd komma och sätta in nytt badrumsskåp, men han fick förhinder och ny tid bestämdes till eftermiddagen. Mannen åkte iväg och tvättade bilen och vi bestämde oss för att gå till Öppna förskolan under tiden. På vägen dit stannade vi och gungade. Första gången för H i en riktig gunga. Det gillades skarpt. Han skrattade så han tjöt. Var tvungna att Facetima pappa så att han också fick vara med.

På Öppna hängde vi några timmar. H lekte, åt lunch och sov middag och jag pysslade lite och drack kaffe. När vi kom hem så tog jag tag i det där samtalet jag borde ringt i måndags till Falun. Meddelade det tråkiga resultatet och berättade om vår plan som nu är att bara köra färskförsök. Sa att vi ville köpa ett trepack och bad att få en läkartelefontid inbokad. Man måste ansöka om att få köpa ett trepack. Glömde faktiskt fråga varför. Ska bli spännande att höra vad läkaren säger. Han ska ringa mig på onsdag nästa vecka.

Fullbokad vecka!

Den här veckan har det varit/är det saker inbokade varje dag, en eller flera aktiviter. Visst är det kul när det händer saker, men ibland kan det bli lite väl mycket. I måndags var det arbetsterapeuten. Igår var det babysim på förmiddagen och på eftermiddagen var vi på 8-månaderskontroll. 8-månaderskontrollen gick fint och H visade upp sina färdigheter och fick MVG som vanligt. Vi hann även med en tur ut till ett naturreservat för lite korvgrillning och fika. På kvällen blev det veckohandling. Den här veckan har vi varit duktiga och gjort matsedel också.

Idag på förmiddagen var det besök hos astmaläkaren som stod på schemat. Tydligen har jag inte varit där på över fyra år så de ville kontrollera mig innan de förnyade alla recept. Det gick fint och jag passade på att gå förbi jobbet på vägen därifrån. Pratade med chefen lite om konferensresan som jag ska med på nästa helg, eller rättare sagt torsdag till söndag. Vi ska till Istanbul. Måste erkänna att jag inte ser framemot det så jättemycket just nu. Känns mest som att jag kommer att längta ihjäl mig efter H. Har bara varit ifrån honom några timmar förut vid några få tillfällen. Nu ska jag sova ensam i tre nätter. Hur ska det gå? Jag som till och med kan sakna honom när någon annan håller i honom för länge.

Efter besöket på jobbet mötte jag upp mannen, H och en arbetskamrat till mannen på Vete-Katten där vi blev bjudna på lunch och fika. Det var kanongott! När vi kom hem lämnade vi H hos hans farmor i ett par timmar så att vi kunde städa här hemma. Har också lite smått börjat barnsäkra.

Imorgon kommer bovärden på förmiddagen och ska ordna några saker i vårt badrum, bland annat byta badrumsskåp då jag förra veckan fick spegeln i huvudet då den lossnade från skåpet. Kanske att jag gör ett besök på Öppna Förskolan på eftermiddagen om jag orkar. Och så måste jag ringa till Falun också. Har fortfarande inte ringt och meddelat att vi fick minus. Det har liksom varit fullt upp och jag har väl ärligt talat inte prioriterat det.

På fredag är det dags för UnderBARA BARN-mässan. Ska bli kul. Jobbigt bara att jag måste vara där redan till klockan 07:45. Men men, ska väl inte klaga när jag blir bjuden på frukost och allt.

Idag har jag varit fruktansvärt trött. Vet inte vad det är, men jobbigt är det i alla fall.