Nu har vi bokat boende i Falun inatt. Tyckte det blev för dyrt med hotell så vi bokade in oss på ett eget rum på ett vandrarhem, Falu Fängelse Vandrarhem. Ett gammalt nedlagt fängelse som har gjorts om till vandrarhem.
Igår intogs Ovitrelle-sprutan och idag är en dag helt fri från nässpray och sprutor. Skönt, men känns nästan konstigt. Det blev en mysmiddag hemma igår.
På fredag blir det äggplock. Även mitt blodprov såg jättebra ut och äggplock bestämdes till fredag kl 08:00. På onsdag kl 20:00 ska jag ta Ovitrelle-sprutan (ägglossningssprutan). Ska ta Puregon och nässpray idag och imorgon ”som vanligt”. Känns så häftigt att det äntligen är dags. Samtidigt som man är orolig för massor av saker. Som att inga ägg ska vara av bra kvalitét, att de inte ska bli befruktade etc. Men det blir säkert bra, ska försöka att inte tänka för mycket.
På kvällen idag ringde ytterligare en BM upp från Falun och berättade allt i detalj om hur det skulle gå till och hur man tänkte kring odlingen av äggen. Om det blir fem eller fler göra man långtidsodling till så kallade blastocyster. Om det blir färre än så får man tillbaka ett embryo och resten fryses in.
Just nu sitter vi och kollar på hotell i Falun. Funderar på att sova där natten innan så vi slipper gå upp så fruktansvärt tidigt. Och så slipper jag fasta innan, vilket jag trodde att jag skulle vara tvungen att göra. Alltså kan man äta en mumsig hotellfrukost i så fall.
Uppdaterat schema igen då.
Så här ser det ut nu:
Var på andra ultraljudet imorse. De största äggblåsorna var ungefär 15 mm. Jag har fem stycken på höger sida och nio stycken på vänster. Slemhinnan var 9 mm vilket är jättebra. Hade såklart hoppats på att mer hade hänt, men glad att det ändå går framåt och att det börjar närma sig. Endast några få dagar till sedan äggplock troligen i slutet på veckan.
Ska få ett telefonsamtal från barnmorskan i eftermiddag när även blodprovssvaret har kommit och läkaren på mottagningen även pratat med kliniken i Falun. Ska bli spännande att höra. Antingen blir det ett till VUL denna vecka, eller så blir det bestämt när ÄP blir.
Idag var det alltså dags för det första ultraljudet och hormonkontrollen och jag trodde verkligen att det hänt massor eftersom jag har fått ont i bäckenet/korsryggen samt lite hugg/ilningar längst ner i magen. Men icke, det hade gått långsamt. Läkaren sa i och för sig att det var bättre att det gick långsamt än för snabbt, så man ska väl vara tacksam för det. Det är bara att efter den här ganska jobbiga månaden så vill man så gärna se resultatet, helst igår, för man är så less. Beundrar verkligen folk som orkar göra detta om och om igen. Hoppas jag också orkar, om det inte går på första gången.
Hur som helst. Jag hade ungefär fem till sju stycken äggblåsor på varje sida. Ett ganska bra antal vad jag förstår. Slemhinnan var 5 mm tjock. Enda nackdelen var att äggblåsorna hade växt sakta. De två största var ungefär 5-6 mm stora. Vad jag förstår så ska de bli runt 20 mm innan de plockas. Alltså har vi en bit kvar. Så från ikväll ska jag höja Puregon-dosen från 225 IE till 300 IE. Ska inte tillbaka till mottagningen förrän på måndag för nytt VUL och då borde det väl ha hänt lite mer. Bara det inte händer för mycket. Ständigt denna balansgång och oro för allt och inget. Man är helt utlämnad till doktorerna och får bara hoppas på att de har koll på vad de gör för något.
Något annat positivt idag är att huvudvärken har lyst med sin frånvaro. Så skönt att slippa. Nu på eftermiddagen har det varit premiärträning på nya gymmet där vi nu har köpt kort. Min lillasyster har slitit av korsbandet och har fått träningsordination av sin läkare. Och eftersom hon aldrig har styrketränat tidigare fick jag vara hennes PT. Hon kämpade på bra. Jag stod faktiskt mest bredvid och gav instruktioner eftersom jag fick träningsförbud av barnmorskan idag. Hon tyckte att kroppen skulle få vila under sprutbehandlingen.
Nu ska jag äta mörk choklad och mysa i soffan med min darling.
…… i tjejmagen. Måste ju betyda att något händer där! Hoppas hoppas. Har i alla fall huvudvärk idag vilket är en vanlig biverkning av sprutorna, det hade jag sist också. Ska bli spännande med VUL på onsdag samtidigt som det är nervöst.
Sover verkligen skitdåligt på nätterna. Det blir värre varje natt. Det är vallningarna som ställer till det. Vaknar ungefär en gång i timmen, minst. Ena gången badar jag i svett och är helt kokhet. Nästa gång håller jag på att frysa ihjäl (känns det som) eftersom jag i den tidigare hettan slängt av mig täcket och somnat vilket gör att jag typ är nerkyld när jag vaknar nästa gång. Och så börjar det om igen, om och om igen.
Resultatet av allt detta är att jag är trött som en gris på dagarna, speciellt framåt eftermiddagarna. Men det är ju ingen idé att gå och lägga sig då svettningarna sätter igång då och jag ändå inte får sova.
Jag ska ju inte klaga. Allt kommer vara värt det om vi lyckas, vilket vi måste göra, men precis för stunden så är det ganska jobbigt. Så, nu har jag öst ur mig.
Ny dag, nya möjligheter. Solen skiner. Vi har vår sista semesterdag här hemma. Imorgon åker vi till Dalarna över helgen.
Imorse gick vi upp tidigt, trots semestern, för att åka till Sophiahemmet och ta första blodprovet. Det gick smidigt. De öppnade till och med laboratoriet tio minuter före öppningstiden och jag var klar på fem minuter. På eftermiddagen skulle barnmorskan ringa mig och meddela resultatet, men inget samtal kom. Jag funderade på hur jag skulle göra och till slut bestämde jag mig för att skicka ett SMS till ”akutnumret” jag fått. Det var väl inte direkt akut, men jag ville ju absolut veta. Nu på kvällen fick jag svar att provet hade sett jättebra ut och att jag ska börja med sprutorna på fredag som planerat. Hon hade försökt ringa mig hela eftermiddagen på ett felaktigt nummer. Så det kan bli. Nu vet vi i alla fall och allt känns ju värt lite biverkningar när det fungerar som det ska.
Som alltid när jag reser med min, numera make, så blir det himla lyckat. Det var dock första gången vi var på charter tillsammans och dessutom hade vi bokat ett riktigt familjehotell. Charter är verkligen inte vår grej och förmodligen inte något vi kommer att göra om i första taget. Men det var ändå skönt att komma ifrån och vara garanterad sol och värme och inte ha något speciellt att göra mer än sola, bada, sova, äta och ta det lugnt.
Och det har vi gjort i massvis. Eller första dagarna var det kanske lite svårt att ta det lugnt och vi körde ganska många träningspass varje dag och tillslut hade vi sådan träningsvärk att vi inte kunde gå normalt och var tvungna och tagga ner lite. Så resten av veckan blev det solstolarna. PMS:en höll i sig till mensen kom, men var lättare att hantera när man inte hade massa måsten ikring sig.
Har försökt att koppla bort det här med IVF:en och allt, men ni anar inte hur mycket man hinner tänka när man ligger i en solstol ungefär sju timmar om dagen. Så mycket tankar har det blivit. Imorgon ska vi in till Sophiahemmet för att ta första blodprovet och på eftermiddagen får vi reda på om nässprayen har fungerat och jag är nedreglerad enligt planen. Känns i alla fall som sprayen gör något för sista nätterna har jag sovit uruselt och vaknat flera gånger per natt och fullkomligt brunnit. Man liksom kokar inuti och vaknar helt het och sjöblöt av svett och vet inte var man ska ta vägen, måste bara ha svalka. Antar att det är det som kallas vallningar…… Längtar nästan tills jag ska börja med sprutorna, för då får jag halvera spraydosen och då kanske det blir bättre.
Så det osar om det! Känner mig så j-vla arg på allt och alla. Stackars min man som ska stå ut med mig nu en vecka på Mallis. Kommer verkligen få anstränga mig att inte bli ilsk för allt.
Och just i detta nu är jag ilsk på folk som inte kan bestämma sig. Nä, ska inte tråka ut er med detaljer. Nu ska jag packa resväskan. Vi får se om jag bloggar under semestern eller om jag bara kopplar bort allt vad surfande heter.
IVF-mamman 