Klump i magen…

Både maken och jag har uppfattat H som ganska blek och mörk under ögonen på sistone. Han har även klagat en del på magont vid några tillfällen samt att han varit väldigt trött. Usch, nu när vi pratat om det känns det verkligen påtagligt och ångesten sätter in. Tänk om något är fel med vår älskade unge? Tänk om han är sjuk? Det får bara inte vara så! På tisdag morgon blir det vårdcentralen. 

Annonser

Vilken skitdag!

En sån där dag som man bara vill radera ut. 

Maken lämnar hemmet för en jobbresa. Jag har stora planer på att försöka få ordning här hemma. Efter bara en liten stund ringer maken och ber om skjuts då pendeltåget inte går. När jag åter är hemma äter jag lunch med gnällig bebis vid sidan om och sedan är det amning som gäller i flera timmar ända tills det är dags att åka till förskolan. 

Hämtar min trötta son som bara gör allt tvärtemot vad jag säger. Får migrän, måste ta medicin. Lagar middag med skrikande bebis i bärselen och stora ungen som vill ”hälpa” mig. Köttbullar och makaroner överallt. När det äntligen är klart äter stora ungen två tuggor. 

Efter middagen blir det Barnkanalen för H och amning med missnöjd bebis. Bröstvårtorna gör ont igen och jag står inte ut. Hon snuttar och gnäller och biter mig. Blir desperat och känner att nu skiter jag i det här. Ger bebis lite ersättning. Bebis gråter och äter samtidigt. Till slut somnar hon en stund och jag ska passa på att duscha H. Precis när han ställt sig i duschen ser jag att han står och skakar på hyllan som hänger på väggen. Min rakhyvel som ligger längst upp ramlar ner. Innan jag hinner ta den ifrån honom tar han självklart på bladen och skär sig. Blodet sprutar och H skriker i panik. Herregud va dålig jag känner mig. Varför har jag den ens där? 

Det blir ingen dusch utan omplåstring, gråt och soffmys. H vägrar lägga sig men måste ju tyvärr för annars vet jag att han inte orkar med morgondagen. När jag tillslut burit in honom vill han sova ensam och jag får inte ens en godnattpuss. Nu sitter jag i soffan efter att ha ammat IGEN. Bebis sover i min famn och gallskriker så fort jag försöker lägga ner henne. Jag är kissnödig, bänken är full med disk och matrester och badrummet är nedstänkt med blod. Vilken jävla skitdag. Lika bra att gå och lägga sig.

Fortsatta amningsproblem

Mjölkstockningen är kvar men är kanske inte lika akut längre. Jag lyckas hålla det i schack genom att pumpa och amma i alla möjliga konstiga ställningar. Men det finns några onda knölar kvar som inte riktigt går bort helt och som ibland även ger rodnad och värme på utsidan av huden. Det är vänsterbröstet som strular, höger är nästan problemfritt. Vänster bröstvårta är också hård och gör svinont hela tiden, även när jag inte ammar. Har även fått en white spot/milk blister där som jag inte får bort trots flera försök. Vill inte åka till amningsmottagningen på det sjukhus där jag födde då jag varken fick hjälp eller ett bra bemötande där när H var liten. Och för att få åka till en annan amningsmottagning på ett annat sjukhus så måste man först ha rådfrågat BVC. Om de inte kan hjälpa får man söka sig dit. Så ska troligen ringa BVC imorgon bitti och fråga om de kan göra något. Har även beställt Lecitin-tabletter på hälsokosten som eventuellt ska kunna lösa upp och sedan även förebygga white spots. Hoppas de kommer fort så jag inte hinner ge upp innan. Klarar inte att ha ont hela tiden.

Annars händer inte så värst mycket spännande. Jag sitter ju mest och ammar hela dagarna. H är fortfarande extremt pappig men börjar så smått acceptera att även jag får vara med och göra saker med honom ibland. Syrran vill han gärna vara nära, men han är både gosig och extremt hårdhänt så det går inte att lämna honom utan uppsyn när han är nära henne. Det kan vara en puss ena sekunden och ett ryck i ett ben eller slag i huvudet nästa sekund.

I helgen har min bästa vän och H:s gudmor varit här. Vi har inte gjort så värst mycket, mest myst. Hon bor tyvärr i Piteå nu för tiden. Önskar vi sågs oftare.

L har hunnit bli tre och en halv vecka. Förutom smärtsam amning så funkar allt väldigt bra. Hon ammar ofta, bajsar hela tiden. Sover hyfsat på nätterna, jag får i alla fall sova mellan två och fem timmar mellan amningarna på nätterna vilket känns som lyx om man jämför med hur det var när H var liten. Tror jag ammade hela tiden då, nätterna igenom. Ingen magknip än så länge har vi märkt av. Hon älskar närhet. Vill gärna sova på eller mot mig hela tiden. Vill helst ligga i min famn eller bli buren även övrig tid. Ganska jobbigt ibland kan det vara. Så länge mannen är hemma så går det väl an, men kommer nog känna mig ännu mer låst när han börjar jobba om en dryg vecka. Som tur är gillar hon bärselen så den kommer att användas flitigt. Tyvärr är det ganska bökigt med spädbarnsinlägget till selen som man ska ha första fyra månaderna. Det blir varmt och trångt för henne. Vagnen tycker hon inte alls om. Ibland är hon nöjd när den rullar, men ibland skriker hon sig igenom promenaden.

Avslaget efter förlossningen börjar äntligen ge med sig. Tycker det är så äckligt och känner mig alltid ofräsch. Håll tummarna för att mensen håller sig borta länge. Vore skönt att slippa blöda ett tag framöver.

H har fått höstblåsor. Han har varit lite ur form i helgen och klagat på ont i munnen. Han har även vaknat på kvällarna och varit ledsen och kallsvettig. Igår fick han lite utslag runt munnen vilket han får ibland så vi reflekterade inte så mycket över det. Imorse när jag torkade hans  händer efter frukosten såg jag att de var fulla med små blåsor. Hade någonstans i bakhuvudet ordet höstblåsor på lager. Googlade och det stämde ju på pricken. Ringde förskolan och sjukanmälde honom eftersom han varit lite ur form, även om det stod på 1177 att de får vara på förskolan. Fick höra på förskolan att man inte ens visste vad det var och att man aldrig hört talas om det. Trots att det ska vara en väldigt vanlig infektion som sprids snabbt på förskolorna.

Den tråkiga följetången….

Igår när vi hämtade H på förskolan så blev vi mötta av en personal som direkt berättade att de hade gått 50 gånger med H på toaletten/pottan och att han ändå hade bajsat på sig åtta gånger. Vi har försökt förklara för dem hur vi gör här hemma och att man faktiskt inte behöver följa med alla gånger han säger bajs utan man kan fråga om han verkligen vill gå på pottan/toaletten, för han brukar berätta när han verkligen vill försöka bajsa. Och även om han inte alltid klarar av att bajsa när han säger det så blir det betydligt färre gånger att springa. Men det känns inte som vi når fram. Han ser ju så bajsnödig och ledsen ut hela tiden och han tar så mycket tid från de andra barnen säger dem. Igår blev  tydligen hela lunchen problematisk på grund av H, för att han tog så mycket tid och alla andra barn fick en personal mindre. Jag vet inte, men det känns inte riktigt okej att uttrycka sig så. Det har gått två dagar sedan han kom tillbaka och han måste ju få en chans i alla fall.

Personalen tycker nu efter två jobbiga dagar att vi ska ta dit blöjor som han kan få prova att bajsa i. Det känns väldigt fel för oss. Han har i stort sett inte gjort på sig alls här hemma på över fyra veckor (förutom ett par undantag när vi varit ute i skogen och inte hade tillgång till toalett). Därför känns det fel att backa och börja med blöjor igen för att de inte tycker att de har tid. En personal tyckte att jag skulle ringa BVC och rådfråga så det har jag gjort idag. Gillar verkligen vår BVC-sköterska. Förklarade för henne hur det funkat här hemma och hur det nu inte gjorde det på förskolan och vad de hade sagt. Hon tyckte definitivt inte att vi skulle backa i första taget utan att han skulle få i alla fall några veckor på sig. Risken finns ju att han annars backar både på kiss och bajs och det skulle ju vara jättetråkigt när han varit helt torr här hemma. Skönt att hon höll med i det jag tänkte.

Skulle tro att hela problemet dels beror på att han inte känner sig trygg med personalen där. Man skulle ju inte själv kunna bajsa med vem som helst. Det blir säkert bättre när han kommit in i allt igen, han har ju ändå varit borta många veckor. Sedan skulle jag tro att han säkert känner på sig att de tycker att han är jobbig, hur stressande är inte det? OCH inte att förglömma, han är extremt trotsig just nu. Precis som han gjorde med oss första dagarna på potträningen, kissade med flit överallt för att jäklas. Det är inte helt omöjligt att han nu protesterar mot att behöva bajsa där. Han berättade imorse när vi pratade om den kommande dagen att minsann inte tänkte bajsa varken på pottan eller toaletten på förskolan.

Så förskolan får nog stå ut ett tag till. Idag tog vi med alla ombyteskläder vi hade och fyllde hela hans låda med ombyten. Snart kommer ju H vara hemma ett par veckor med oss igen när lillasyster kommer. Då får vi köra hårdträning, igen.

Så blev den – första dagen

Vi såg H genom fönstret när vi skulle hämta honom en liten stund innan han fick syn på oss. Han pladdrade på, byggde duplolego och såg väldigt glad ut. Han blev överlycklig när vi kom. Dagen hade gått bra förutom med kisset och bajset. De påstod att han inte sagt till alls när han ville kissa och när han ville bajsa hade han hållt sig för rumpan men inte velat gå på toan. Jag tolkar det som brist på lyhördhet. Han brukar vara extremt tydlig med kisset, dra i en och säga ”kissa” och dessutom hålla i snoppen. Dessutom har han väldigt bra knipförmåga och har i stort sett inte sedan andra potträningsdagen för fem veckor sedan kissat på sig trots att vi ibland haft en bra bit till en toalett. Bajset kan jag mer förstå då han han ibland säger andra saker en bajs och ibland får man springa till toaletten 20 gånger innan han verkligen vågar bajsa. Han har även sagt till andra människor än oss de gånger vi inte varit med honom, när han till exempel varit hos mormor, moster eller kusiner.

Men det värsta var inte att det hade hänt olyckor under dagen, för det hade vi ändå räknat med. Nej, det värsta var att de inte ens slängt bajset eller sköljt ur kläderna. Så när vi kom hem och öppnade påsarna med smutstvätt ramlar det bajskorvar ur kläderna. Alltså det är ändå inte okej. Kan förstå att man inte hinner tvätta av så jättenoga, men att hälla ur en bajskorv och kanske snabbt skölja under kranen innan man stoppar ner det i en påse tycker inte jag är för mycket begärt. Har pratat med båda mina systrar som jobbar/jobbat på olika förskolor och det skulle aldrig skickat med bajset hem. Är så less på att man ska behöva säga till om allt som borde vara självklart. Känns som vanligt så oengagerat. Om det inte vore för att H verkar trivas så bra så hade vi bytt förskola för länge sen.

 

Förskolestart

För någon timme sedan lämnade vi H på förskolan för första gången efter sommaruppehållet. Det gick förvånansvärt bra. Han har inte varit där på sex veckor. Mannen frågade på skoj H om han kände igen sig när vi kom dit och fick svaret ”NEJ!”. Men han blev väldigt glad när han träffade pedagogerna och några av sina vänner och det var inga protester alls när vi lämnade och han var glad när vi gick och hade inte ens tid att vinka. Så skönt. Ska bli spännande att höra hur det gått denna första dag utan blöjor och allt. Det ska även bli roligt att höra om de säger något om hans utökade ordförråd då han bara på dessa veckor pratar så bra att man kan tro det är en annan unge vi lämnat där idag. Han har blivit så stor vår älskade lilla unge.

Vad gäller graviditeten händer inte så mycket. Har fått tillbaka lite förvärkar som är ganska onda, men de är också extremt sällsynta så tror inte de gör någon större nytta. Natten mot igår sov jag ganska bra, bortsett från alla kisspauser, och kände mig nästan pigg i alla fall halva dagen. Men inatt sov jag skit igen. Otroligt att man kan funka så länge och hyfsat bra utan någon sömn. Tur jag har min fantastiska man som sköter typ allt. Idag var han dock tvungen att åka in till jobbet en stund. Men han VAB:ar en timme morgon och eftermiddag för att kunna hämta för förskolan, vilket hans chef inte är eld och lågor över. Hon verkar tro att hon kan styra över hur och om han ska VAB:a eller tror sig ha rätten att planera in VAB:en tillsammans med honom. Hon verkar helt ha missat att man VAB:ar för att ta hand om sitt barn och inte sitt jobb. Jag tror jag nästan är mer irriterad än mannen över detta.

Nu ska jag försöka fördriva dagen ensam här hemma. Känner mig fruktansvärt rastlös, men kroppen orkar ju inget så förmodligen får jag inget gjort.

”Mamma arg!”

Den här ungen alltså….

På morgonen igår låg jag kvar en stund i sängen när far och son gick upp. Efter en liten stund kommer H inspringande till mig, ger mig en puss och säger ”Älskar dig mamma!”. Va sjukt mycket det känns i hjärtat att få höra något sådant från honom. Blev helt lycklig och tårögd.

På eftermiddagen var vi dock inte lika bra vänner. Han ska testa oss hela tiden och då försökte han bita mig, i mina onda fötter som han mycket väl vet om. Han testade lite två gånger och trots tillsägelse så högg han hårt tredje gången. Jäklar va arg jag blev. Och det uppfattade H också för han sprang fort som tusan och gömde sig bakom pappas rygg och konstaterade högt att ”mamma arg!”. Då kommer man av sig lite och det är svårt att hålla sig för skratt.

Varje dag pratar han lite med bebisen i magen och han har konstaterat att i tuttarna finns det minsann ”mat” som bebisen ska ha.

Han har utvecklats otroligt mycket dessa sommarveckor han varit hemma med oss. De kommer knappt känna igen honom på förskolan. Han förstår och uttrycker så mycket nu.

Surkärringen och testaren

Känner mig så irriterad för minsta lilla. Ringde till och med störningsjouren för första gången i mitt liv härom kvällen. Grannen spelade hög musik och vid 23.30 när vi skulle sova orkade jag inte höra skiten längre utan ringde och klagade. Det var ingen granne jag kände och jag går inte och knackar dörr mitt i natten hos främlingar. H blev störd också vaknade om och om igen. Jag känner mig irriterad och negativ på det mesta just nu. Och så det här j*vla vädret. Sol och 30 grader varmt varje dag. Har vi tur får vi någon åskskur som drar förbi i några minuter. Orkar inte med värmen. Jag kokar inifrån också. Nätterna är hemska. Jag sover knappt något alls. Vaknar ungefär en gång i timmen om jag nu lyckas somna, ofta ligger jag vaken i flera timmar innan jag somnar om igen. Och så har jag blivit täppt i näsan också. Som grädden på moset liksom. Vet att jag är fruktansvärt negativ nu, men jag orkar inte vara något annat.

H verkar ha kommit in i en ny fas. Han testar oss till max hela tiden. Slåss, sparkar och spottar på oss och bara garvar när vi ber honom sluta. Hur mycket kan man jäklas innan det får konsekvenser? Han säger i alla fall ”felatt” (=förlåt) efter ett tag. Som ni förstår går det här inte ihop med mitt tillstånd just nu. Jag har inget tålamod alls.

Som tur är så är det mycket roligt som händer med honom också. Han pratar massvis. Nya ord och små meningar dyker upp hela tiden. Man blir fantastiskt imponerad varje dag. Vår äskade lilla unge. Han är helt tokig i tv-program med sång och musik som t ex Allsång på Skansen, Lotta på Liseberg och Sommarkrysset. Han dansar som en galning, så söt.

Fortsättning följer…

Vår lilla kille har full kontroll på det här med kisset, både dag- och nattetid. Men det här med bajset får vi fortfarande inte till. Det är jätteläskigt, men nu går det tydligen an att göra det i byxorna. Alltså har vi fått backa lite och återgå till naket här hemma för att helt enkelt lära honom att bli tvungen att gå på toaletten. Och då blir vi ju ganska isolerade här hemma då man inte kan åka vart som helst med en spritt språngande naken unge som springer och håller sig för ändan och skriker bajs titt som tätt. Det är ruskigt varmt ute just nu, runt 27 grader i skuggan. Jag orkar inte göra något. Trist att vara inne när det är så fint väder.

I tisdags skadade mannen vaden. Bara sådär, några steg i en liten uppförsbacke så var muskelbristningen ett faktum. Inte så bra tajming med två föräldrar som inte orkar röra sig. Jag kände mig färdig att få ett riktigt psykbryt när det hände, men nu verkar det som han repar sig hyfsat bra i alla fall.

Jag tror att min lilla bebis håller på att fixera sig nu. Det ilar, hugger och tynger neråt i bäckenet ungefär i höjd med blygdbenet och det drar i ljumskarna. Ständigt och jämt stångar hon min urinblåsa så det känns som att jag bara är någon millimeter från att kissa på mig.

Nu idag en stund efter lunch började jag må riktigt illa och har varit tvungen att ligga ner och vila. Magknip har jag också och det känns som att jag skulle behöva skita, men det kommer inget, det bara kör i magen. Även om jag inte mår lika illa längre så känns det som om kräkan sitter och väntar högt upp i halsen. Urk.

Potträning dag 2-5

Det har vänt och går nu ganska bra med potträningen. Dag 2 var en katastrof och han kissade varenda gång i kläderna bara för att jäklas och testa oss. Men på eftermiddagen råkade han kissa på toaletten när pappa övertalade honom och sitta där och efter det vände det och han tyckte det var ganska roligt istället. Nu är han jätteduktig även om vi fortfarande påminner honom väldigt ofta, men oftast funkar det bäst när han får ta eget initiativ. Vi har nu haft två torra nätter på raken och även dagsvilorna har varit torra.

Den enda problemet är bajset. Han vågar helt enkelt inte bajsa. Verkar som han tror att det ska göra ont. Så nu går han och håller sig tills det helt enkelt trycker på så mycket att det kommer ut spontant (i kläderna) och då blir han panikslagen. Vi vet inte riktigt hur vi ska hjälpa honom med det här utan hoppas att det på något vis ska lösa sig så småningom. Han blir väldigt motsträvig och vill inte alls när vi försöker få honom att sitta en stund på toaletten och försöka. Vi har lockat och mutat och underhållit, men inget verkar i nuläget funka. Vi proppar hela tiden i honom katrinplommon, russin etc som är lösande så att han inte ska bli förstoppad. Han brukar be om salva för att han säger att det gör ont i rumpan, gissar att det är när det trycker på. Det som kommit ut spontant har varit helt normalt, inte hårt. Lider med honom, måste vara väldigt jobbigt att vara bajsnödig hela tiden och inte våga bajsa.

Tyvärr har han lärt sig att utnyttja det här med att gå på toaletten också. Han har ju förstått att kiss och bajs inte ska vara i sängen och säger därför att han är kissnödig så fort vi lägger honom. Och det är svårt att veta när det stämmer och inte. Ofta vill han bara ha en möjlighet att komma upp ur sängen och slippa sova. Vi försöker förklara att man inte får luras, men det struntar han blankt i. Så smart är han och vet precis hur han ska köra med sina föräldrar och få dem att bli tokiga.