Hemma efter blixtvisit på förlossningen

Ingen förlossning är på g, allt är lugnt (tyvärr). 

Efter lunch idag bestämde sig lilltjejen helt enkelt för att knappt röra på sig och när klockan var 21.30 och jag fortfarande inte kunde få liv i henne eller få henne att reagera trots diverse försök så bestämde vi oss för att åka in på en koll. När vi kom dit stod BM beredd i dörren och vi fick direkt komma in på ett rum. CTG sattes och efter cirka en kvart kom världens mest stressade läkare och gjorde ett UL. Om han hade stressat hälften så mycket hade allt gått snabbare, nu fick han göra om och rätt några gånger.

Allt såg bra ut. Flödet i navelsträngen, hjärtrytm, fostervattensmängd och rörelser kollades. Hon rörde sig och hickade även om det inte var stora rörelser som jag är van vid. Jag såg själv på CTG-kurvan att hon reagerade när jag rörde mig och jag tror hon reagerade på min röst också.

Så nu ska vi försöka sova.

Foglossning, trötthet, halsbränna och svullna fötter

Ja nu börjar det märkas att man är höggravid på riktigt. Mindre trevliga krämpor har börjat dyka upp. Jag är så trött och orkar INGENTING. Vill bara sova.

Mitt bäcken tyckte inte om att gå två hela dagar på Furuvik. Sablars vad ont jag hade.

Halsbrännan har verkligen varit fruktansvärd. Känns som hela halsen är sönderfrätt och att det brinner i magsäcken. Inget hjälper riktigt.

På midsommardagen svullnade mina fötter upp och har varit svullna sedan dess. Ser inte vackert ut och så spänner det och gör ont dessutom.

Det positiva sista veckan har varit att fosterrörelserna blivit riktigt tydliga och känns ofta. Gissar att det är trångt där inne nu.

Nej, börjar känna mig ganska färdig med detta nu. Längtar tills hon kommer ut. Idag har jag knåpat ihop mitt förlossningsbrev. Känns skönt att ha det gjort. Om någon vecka ska syskonvagnen anlända. Imorgon ska vi till BM och i övermorgon är det dags för nytt TUL.

Igår var det dags för migrän igen och idag har jag haft huvudvärk till och från. Nu hade jag varit fri så många dagar att jag nästan börjat tro igen, att den skulle försvunnit, men självklart inte.

En riktig skitnatt

Inatt har jag vaknat ungefär en gång i halvtimmen av att det gör ont. Ont i svanken, höfter, ljumskar. Ont som strålar ut i benen. Har snurrat runt och bullat upp med kuddar men ALLT har varit fruktansvärt obekvämt. Hoppas det bara är tillfälligt. Har sovit väldigt bra på sistone, men natten var hemsk. Känner mig bakfull idag.

Illamående. Jag som nästan var helt förskonad från illamående i början av graviditeten har nu börjat må illa. Framför allt på kvällarna. Inte alls trevligt.

Migränen har blivit bättre men jag har huvudvärk till och från nästan varje dag.

TRÖTT. Jag är så sjukt trött hela tiden. Trots att jag förutom inatt som sagt brukar sova bra. H har sovit sjukt bra sista veckan i sin egen säng (vågar knappt skriva av rädsla för att det ska vända).

Vill ju vara på topp och njuta av att vara gravid denna sista gång, men kroppen gör det verkligen inte lätt för en. Börjar längta lite efter att det ska bli augusti. Samtidigt älskar jag att känna hennes sparkar och rörelser i magen. Det blir så nära. Så nära fysiskt kommer man aldrig komma någon igen, vi är liksom sammansvetsade. Verkligen speciellt.

Idag går jag in i vecka 30. Det är 77 dagar kvar. Överskådligt. Nio månader ÄR lång tid.

Besök på förlossningen

Skrev ju sist att tjejen börjat sparka ordentligt där inne. Det gjorde hon inte igår. Kände nästan inget på hela dagen. Mannen tyckte vi skulle åka in och kolla så jag ringde förlossningen och frågade. De sa att jag självklart skulle komma. Så skönt att bli tagen på allvar på en gång. Så var det inte när jag väntade H. Så vi ringde min mamma som fick komma och passa H en stund och så åkte vi. Vi fick hjälp på en gång. Blodtryck, urinprov, CTG och UL gjordes. Allt såg normalt ut. Hon har snurrat runt lite där inne och ligger nu med rumpan neråt och sparkar inåt mot min rygg och mot moderkakan. Förmodligen därför jag inte känt henne. Vi var därifrån på mindre än en timme. En sådan otrolig lättnad att få se att allt var bra OCH att bli tagen på allvar och dessutom få bekräftat att det var bra att åka in, trots att det inte var någon fara. Ger en bra känsla inför förlossningen.

Idag är det ny vecka, vecka 29.

Lurade på kosläppet

Igår åkte vi till Bögs Gård för att titta på kosläpp som har blivit väldigt populärt sista åren. Tyvärr stämde inte tidsangivelserna på deras Facebook-sida med verkligheten. Klockan 14 skulle kossorna komma springande, men när vi efter att ha gått en bra bit och klättrat upp på en kulle med vagn och allt för att se något och fick höra att de ropade i högtalarna att själva kosläppet var klockan 15 och att att det först skulle vara ridshow etc, så blev vi och många andra ganska less. Att roa och hålla koll på en vild tvååring en hel timme bland tusentals människor gick bara inte. Så vi fick gå därifrån och åka hem igen. Så dåligt. Som tur var fanns där andra djur att titta på så H var ganska nöjd ändå. Efter att ha gått flera kilometer den dagen så kunde jag knappt röra mig på kvällen, fogarna gjorde så ont.

Idag har det varit mulet, stormigt och regnigt ute. Då passar ju en inomhusaktivitet bättre så vi packade oss iväg till simhallen. Det var verkligen succé. Vi borde åka dit oftare. H fullkomligt älskar det. Han tjuter av lycka och skratt från vi kommer dit tills vi berättar att vi ska åka hem. Då byts lyckan mot olycka. Han har provat alla bassänger och han har åkt stora vattenrutschkanan om och om igen. Han är inte ett dugg rädd för något och skrattar bara om någon stänker på honom eller om han hamnar under vattnet.

Vår lilla tjej i magen har äntligen börjat sparka ordentligt och ibland kan jag känna en fot eller något annat hårt som sticker ut och som glider undan när jag trycker på det. Så skönt att känna ordentligt. Det gör mig lite mer avslappnad.

Tre månader kvar

Idag är det tre månader kvar till BF. Jag kan inte påstå att det går fort, men mindre långsamt nu än i början i alla fall. Imorgon går vi in i vecka 28. Vår lilla tjej är fortfarande ganska oregelbunden i sina rörelser vilket skapar stor oro många dagar. Hade längtat efter att få vara gravid igen, men minns inte att det var så här jobbigt för psyket. Nu längtar jag mest till det är över så jag få ha henne här på utsidan och ha koll på att inget händer henne.

Inte så mycket händer mer än att vädret varit helt fantastiskt sista veckan. Idag har det säkert varit 25 grader i skuggan. Så skönt att kunna sitta ute till sent på kvällen utan att frysa. Däremot är det lite jobbigt i solen dagtid. Mår nästan illa när jag blir för varm.

Det blev ny bil. Månadskostnaden blir densamma med nya bilen som den skulle bli med den gamla om vi behållt den. Så om drygt två veckor blir vi med ny bil.

Idag var jag på jobbet och lämnade mitt förlängda sjukintyg. Där var det lika illa som vanligt, eller till och med värre skulle jag nog vilja säga. Ska jag vara ärlig känns det rätt skönt att jag inte är där denna sommar. Usch, får migrän bara jag tänker på det. Vilken stress de jobbar under och va hemsk deras sommar kommer bli.

Idag har vi sålt vår Kronan Sulky S. Fick ganska bra för den utan att ens behöva lägga ut någon annons. Skönt när det går så enkelt.

Lite rörigt inlägg blev det kanske, men har tyvärr inte så mycket att berätta nu.

 

Det här med fosterrörelser…..

………är så himla jobbigt och underbart på en och samma gång. Min lilla tjej rör sig så himla olika. Vissa dagar känns hon nästan inte alls, trots att jag nu är i vecka 25. Då blir jag på direkten livrädd. Har haft några sådana dagar nu, igår var värst, då kände jag lite svagt på kvällen bara. Sedan kommer dagar då hon känns nästan hela tiden, som idag, tack och lov. Hur skulle jag behålla förståndet annars. Nu på kvällen såg jag till och med magen hoppa när hon sparkade. Jag vet att man kan åka in om man är orolig. Men jag är ju orolig ofta, kan ju inte åka in varje vecka. Då skickas jag väl till psyk tillslut.

Första sparken på utsidan!

Pappalycka! Så häftigt att få dela känslan.

Efter ett par lugna dagar är hon nu aktiv där inne igen 🙂

Yes!

Nu har det löst sig med Försäkringskassan. Läkaren skrev tydligen vad han skulle i sjukintyget, handläggaren var nöjd och dessutom väldigt förstående. Hon godkände allt medan vi pratade i telefon och gav mig dessutom en första utbetalning på studs. Hon sa att det nu skulle flyta på resten av graviditeten och önskade mig stort lycka till.

Nu har jag haft två dagar med mindre fosterrörelser igen vilket är otroligt jobbigt för psyket, hoppas det kommer igång snart.

Igår och idag har den vidriga migränen varit ett faktum, men idag hjälpte i alla fall medicinerna. Har varit på andra gravidyogan nu på kvällen och det är fantastiskt avslappnande.

Fogarna gör mer och mer ont och jag är hungrig som en varg. Upplevde inte alls den här hungern när jag väntade H. Inte alls bra för vikten….

Kan inte sova….

…..lilltjejen rör sig och sparkar i min mage. Det är inte störande på något sätt utan snarare helt fantastiskt. Njuter av denna häftiga upplevelse och känner mig så lyckligt lottad. Verkligen speciellt.

Och bredvid mig i sängen ligger världens underbaraste H med sin lilla arm slingrad mot min bröstkorg och sin näsa snusande mot min hals. Det finns så mycket kärlek i denna lilla människan redan.

Livet är allt bra gott ibland.