Tandläkarbesöket och MVC

Tandläkarbesöket igår gick bra. Inga fler hål fanns och det jag visste skulle lagas var fortfarande litet och gick lätt att bedöva och fort att laga. Kände mig så stolt över mig själv. Det värsta var efter lagningen. Då skulle tandsten tas bort och alla hormoner jag har i kroppen har gjort att tandköttet dragit sig tillbaka lite och det har bildats tandsten på tandhalsarna. Det ilade något för jävligt och var riktigt plågsamt. Men nu är det gjort i alla fall.

Idag var det dags för besök på MVC igen. Det har faktiskt gått fort för en gångs skull sen sist. Mannen och H hann precis följa med och H skötte sig exemplariskt. Satt snällt i sin vagn och pratade glatt med BM han också. Och lyssnade på bebisens hjärtljud gjorde han också och nickade snusförnuftigt som att han förstod precis vad det handlade om. Alla värden såg bra ut. Hb låg exakt som sist på 125, sockret på 5 någonting och blodtrycket på 120/60 trots att vi stressat dit och det kändes som hjärtat satt i halsgropen. SF-måttet var på 30 och jag ligger exakt mitt i kurvan. Nu träffar jag inte min BM förrän efter sommaren nästa gång. Kommer gå hos en annan när hon har semester.

Till tandläkaren…..

…… och jag har sådan ångest. När man är gravid ska man tydligen inte bedöva psyket med Stesolid. Jag vet att jag har ett hål som måste lagas som fanns där redan förra året. Men det ska också göras en undersökning idag och jag är livrädd att de ska hitta något mer. Det pallar jag inte. Hålet jag ska laga idag har jag ändå förberett mig för i ett års tid. Det ska jag bara klara, förhoppningsvis utan att böla som en liten unge. Men hittar de något mer så springer jag nog därifrån. Orkar inte det. Ångest.

Utvecklingssamtal och ett stort jävla hål

Idag var jag till tandläkaren på kontroll. Första gången sedan innan H blev till. Jag har ju tandläkarskräck som ni kanske minns….. Känner mig stolt över att jag för första gången åkte dit själv och utan Stesolid. Tyvärr hade jag ett riktigt stort hål. Som förhoppningsvis går att laga. Fick dubbel dos med lugnande till dess men har hängt upp mig på det där ”förhoppningsvis går det att laga”. Fan!

Förutom det så är jag just nu svullen, uppblåst och sur som en citron. Mensen som skulle kommit i förrgår lyser med sin frånvaro. Snälla kom nu, är så less på att känna mig så här.

Häromdagen var mannen på H:s första utvecklingssamtal. Allt var bra på förskolan. Han tar för sig trots att han är yngst. Han är bra på att äta och han är kär i en liten tjej som han brukar pussa på. Älskade unge!

Besök på jobbet och hos tandläkaren

H och jag var och hälsade på på min arbetsplats idag. Det kändes sådär. Det har varit hög sjukfrånvaro på sistone och de som inte är sjuka jobbar som galningar. Känns inte jättekul att komma tillbaka till. Jag är i alla fall efterlängtad, känns som alla tror att det ska bli så himla bra när jag är tillbaka. Alltså är det höga förväntningar på mina prestationer. Inte många är anmälda till julbordet på torsdag heller. Trist. H blev lite blyg inför alla som ville hälsa på honom men efter ett tag kom han igång och möblerade om i personalrummet och gick runt och ropade på pappa i högan sky. Skrattade högt och tillgjort när han kröp runt under matborden och drog i arbetskamraternas fötter.

Efter lunchen på jobbet tog vi bussen en del av vägen till tandläkaren. Det gick väl sådär. Gillar inte att åka buss med barnvagnen. Lyckades på något märkligt vis fastna med hjulen mellan bussen och trottoarkanten när jag skulle på. Fick lite lätt panik, men en snäll tjej såg eländet och hjälpte till att lyfta loss vagnen. H hängde lugnt framstupa i vagnen och undrade nog vad jag pysslade med.

Lyckades få H att somna innan vi kom fram till tandläkaren och han sov sig igenom hela besöket. Man kunde inte se några tecken på infektion men man spolade rent, la in någon slags bedövningssalva och så fick jag ändå för säkerhetsskull recept på antibiotika. Jag sa att jag ville ha allt som gick att få så att jag slapp komma tillbaka fler gånger. Fick även recept på Citodon så jag slipper ha så himla ont hela tiden. Det såg ut som jag hade blött väldigt mycket från tandköttet och då kan det tydligen göra extra ont. Plus att tanden hade extremt långa rötter.

Nu ska jag sova. Är trött av Citodonet och ska ju upp på babysim imorn.

Adventsfirande och ONT :-(

Har haft en väldigt mysig dag trots fortsatt och förvärrad värk i käken där tanden satt. Tog mod till mig imorse och ringde till tandläkarmottagningen (TACK för era peppande och pushande kommentarer!) och ska få komma in i morgon eftermiddag för en koll. Tydligen så läste hon direkt i journalen att det var en ”svår” tand så det behöver inte vara något fel, men bäst att kolla ändå. Jag hoppas nästan att något är fel så att jag kan få något mot det onda. Känns jobbigt att behöva gå dit själv, utan mannen som är på jobbresa. Det blir jag och H, sköterskan lovade att ta hand om honom när jag låg i stolen. Va snälla folk är som så gärna hjälper till med ens barn. Hoppas att han sköter sig. Tänker att jag ska åka förbi jobbet innan på förmiddagen och kolla så att jag kommer in i datorerna inför jobbstarten om några veckor. Och så tänkte jag luncha där och umgås lite också.

Imorse kom min mamma hit och umgicks med H medans jag bakade. Svärmor hade bjudit in familjen till adventsfika. Det var knytis och jag hade lovat att göra någon form av lussebak. Jag tänkte att jag skulle göra två kransar, en med mandelmassa och äpple och en annan med vit choklad och vanilj. Alltså det blev totalt misslyckat. Smaken blev fantastisk, men utseendet blev total katastrof. Det sämsta jag någonsin gjort. Så himla trist när man ska ta det med sig och bjuda på.

Adventsfikat blev i alla fall jättetrevligt. Vi åt goda pajer och massvis av hembakade sötsaker efteråt. Alla gillade mina platta ”kransar”, tur ingen visste hur de skulle se ut. H charmade alla och blev omhändertagen av de äldre barnen som pysslade om honom. Trots utebliven eftermiddagsvila så var han glad hela tiden. Man blir så himla stolt. Han har alltid ett leende nära och sträcker armarna mot de flesta. Är så himla nyfiken och pekar och vinkar åt allt. Älskade fina fantastiska unge.

Nu på kvällen somnade han redan klockan 19:20, har nog nästan aldrig hänt. Jag har diskat upp allting från bakningen i förmiddags som jag inte hann då. Nu ska jag gå och lägga mig. Lika bra att det inte blir för sent ifall Henning vaknar tidigt nu när han somnade så tidigt.

Hur länge ska det göra ont?

Någon som dragit ut en kindtand och som minns hur länge ni hade ont efteråt? Det har nu gått fem dagar sedan jag drog ut tanden och det gör fortfarande lika ont. Klarar mig inte utan paracetamol. Rötterna var tydligen ganska långa och rejäla men tycker det borde börjat avta. Ser att hålet efter tanden i alla fall minskat men tycker det luktar lite illa i munnen och även smakar ganska illa. Har köpt bakteriedödande munskölj att rengöra med men börjar undra om det kanske blivit infekterat.

Får väl ringa och rådfråga tandläkaren imorgon, men drar mig verkligen för att de ska säga att jag ska åka dit. Vet inte om jag klarar att åka dit igen. Har liksom fått nog av ångestladdade tandläkarbesök på sistone och vet inte om jag fixar fler. Vill inte, vill inte, vill inte, kan inte 😦

Henning har fått förskoleplats och min bedrövliga tand är väck!

Vilken dag! När vi vaknade imorse hade vi fått ett sms från från kommunen att vi fått erbjudande om en förskoleplats (jag vill så gärna skriva dagis men det får man visst inte säga längre). Gick in och tittade och var säkra på att vi inte fått det vi ville eftersom samtalet från kommunen förra veckan lät så hopplöst, men tro det eller ej så hade vi fått precis den förskolan vi valt i första hand. Tyvärr har vi hört att chefen där har slutat men vi får hoppas att det blir bra med en ny chef också. Så den 16 februari börjar inskolningen.

Sedan hade vi även fått en mail om att lokalen (Hembygdsgården) vi eventuellt vill hyra till H:s ettårskalas är ledig när vi vill ha den så det ska vi fundera på. Den kostar en del att hyra så vi ska fundera lite ikväll innan vi bestämmer oss. Vi bor bara i en tvåa på ungefär 50 kvadrat just nu så det kommer nog inte fungera att ha det här hemma med både min familj och mannens ganska stora familj.

Och nu på eftermiddagen har jag äntligen varit och dragit ut min tand som redan var rotfylld men som jag i mars fick problem med i form av infektion och smärta och som behövde göras frisk innan den skulle rotfyllas igen i slutet på sommaren. Tyvärr lyckades jag bita sönder den under semestern när jag åt mjukt (!) bröd så då gick det inte att laga den längre. Beställde tid för utdragning men det var mitt i en av våra hormonbehandlingar och när jag låg där i tandläkarstolen så fick vi avbryta på grund av att jag tog Fragmin. Hade fått höra av distansläkaren att det var ok ändå, men så var det tydligen inte. Idag var det dags på riktigt och som jag nämnt förut så har jag stark tandläkarskräck och var livrädd. Hade tagit lugnande och de var så gulliga och professionella. Det gick faktiskt bra. Bedövningen var det som kändes mest. Nu sitter jag här men en stor tuss i munnen och spottar blod med jämna mellanrum, men vad gör väl det nu när det äntligen är över. När jag skulle betala efteråt fick en liten överraskning. Hade fått prisuppgift innan om att det skulle kosta runt 3000 kr men eftersom jag betalat 1500 kr vid första behandlingstillfället och tanden inte var så jättestor så behövde jag bara betala 200 kr. Fantastiskt.

Hade varit ett perfekt tillfälle att fira med skumpa idag men får spara det till en annan dag när jag kan njuta av det mer.

Misslyckat tandläkarbesök

Hade tid hos tandläkaren idag för att dra ut tanden som strulat så länge. Som jag skrivit förut så är att gå till tandläkaren min stora skräck. Hade bokat in en tid så att mannen skulle vara ledig och kunna vara med. Som tur var så var H feberfri idag. Jag laddade upp på vägen in med 1,5 tablett Stesolid. När vi kom dit och jag sitter i tandläkarstolen får jag rabbla alla mediciner jag tar. Tandläkaren undrar om något av allt det där är blodförtunnande och det är ju Fragminet. De blir då osäkra och vill att jag kontaktar min doktor för att höra om det går bra att dra ut en tand då. Får efter en stund tag i IVF-kliniken i Falun som säger att det måste gå 24 timmar efter sista Fragmin-sprutan och sedan ytterligare 24 timmar efter att tanden dragits ut innan man får ta Fragmin igen. Jävla skit rent ut sagt. Jag tog ju Fragmin igårkväll senast så det gick ju inte alls. Och jag som haft ångest över detta så länge. Nu får jag fortsätta ha det. Irriterande är att jag nämnde hos distansläkaren (som ordinerat Fragminet) förra veckan att jag skulle dra ut en tand och därför fick jag tid för VUL på tisdag istället för idag. Kanske de då kunde sagt att det inte gick bra att dra ut en tand när man gick på Fragmin…… Kanske borde jag förstått det själv men har bara haft ångest över det hela och tänkte inte så klart på allt runtomkring. Tandläkaren var i alla fall fantastisk och väldigt förstående. Ska ringa dit imorgon efter VUL så får vi se vad vi ska hitta på.

Har gått och varit trött som jag vet inte vad resten av dagen på grund av den jäkla Stesoliden som jag tog helt i onödan och förmodligen gjorde inte alla jobbiga känslor att man blev piggare. Somnade med H nu på kvällen när jag skulle natta honom.

Sjukskrivning

Nu är jag sjukskriven på halvtid. Kan redan säga att det känns ganska skönt. Hoppas att det funkar nu så att jag slipper vara hemma på heltid vilket läkaren egentligen tyckte skulle vara det bästa. I januari tyckte han absolut att jag skulle vara hemma och stressa ner inför förlossningen och det kan nog vara ganska skönt. Han kunde då sjukskriva mig på studs om jag bara hörde av mig.

Det andra jag tog upp var sammandragningarna. Han funderade direkt på UVI, igen. Eller stress. Ska lämna odling imorgon bitti. Och om det är stress blir det förhoppningsvis bättre nu när jag går ner i tid. Läkaren var inte särskilt orolig, men om jag kände mig orolig eller tyckte det blev värre skulle jag få göra UL på en gång för att kolla läget. Jag nöjde mig med det så länge.

Jag hade tre saker som jag skulle fråga om, men hur mycket jag än funderade så kom jag bara ihåg två (ovanstående). Den tredje kom jag på för en stund sedan hemma i soffan. Hjärnan fungerar verkligen inte som den ska nuförtiden. Jag misstänker att jag kanske har hål i en tand eller två. Det har börjat ila när jag tuggar hårt, varmt eller kallt. Att gå till tandläkaren är bland det värsta jag vet. Kanske man rent av kan kalla det fobi. Jag tappar helt kontrollen över mig själv när jag är där. Blir livrädd och storgråter som ett litet barn och då är det svårt att gapa och laga hål samtidigt. Detta har lett till att jag får ta Stesolid innan jag ska dit, men nu kan jag inte ta detta då det går över till Mini och påverkar även honom. Hade tänkt fråga läkaren idag om det fanns något annat lugnande man kunde ta eller om han kunde remittera mig någon annanstans dit man kanske kan få lustgas eller något. Vet inte riktigt hur det fungerar, men jag tänker i alla fall inte gå dit som det är nu.

Nu får ni hålla tummarna att Försäkringskassan godkänner min sjukskrivning. Läkaren bad mig ringa Försäkringskassan innan jag utnyttjade sjukintyget för att se att det inte skulle bli några problem, men när jag ringde dit idag så kunde de inte ens fundera på att svara på den frågan förrän det hade gått minst 30 dagar. Blir så less.

Rotfyllning

Att gå till tandläkaren är fruktansvärd ångest/skräck för mig. Har haft ont i två tänder nu sedan dessa lagades för 0,5-1 år sedan (har till och med lyckats förtränga när det var).  Då var min ordinarie tandläkare mammaledig och jag hade en vikarie. Hon var inte vidare pedagogisk och därför har jag inte velat gå tillbaka förrän min vanliga tandläkare var åter i tjänst.

Idag var jag i alla fall där. Två saker är jag absolut livrädd för: 1. Dra ut tänder. 2. Rotfylla. Och idag blev mardrömmen verklighet. Jag var tvungen att rotfylla den ena tanden. Den andra tanden var det inget fel på utan ilningarna kommer försvinna såsmåningom. Men en tand behövde som sagt rotfyllas.

Till saken hör att jag dessutom är väldigt svårbedövad. Får alltid ta minst tre sprutor. Denna gången blev mina böner hörda och man började med att bedöva direkt runtom/i tanden istället för baktill som man annars gör. Experten kallades in och det gjorde svinont, men otroligt nog så tog första sprutan. Har aldrig hänt förr. Så allt gick bra tillslut. Jag grät visserligen lite till och från och hyperventilerade/glömde andas och spände mig så mycket att jag fick värk i hela kroppen. Men nu är första omgången avklarad.

Inför nästa besök har jag fått dubbel dos av Stesolid att ta före besöket så kanske jag kan vara lite lugnare. Hoppas det i alla fall. Hua vad jag hatar detta. Och nu börjar bedövningen släppa och tanden börjar värka. Har tagit två Alvedon men ingen skillnad känns. Funderar på om jag ska ta en Citodon också, eller två.