Laparoskopin utförd och resultatet….

Det är IVF om gäller för vår del. Allt såg fint ut inne i buken. Bukhålan, äggstockar och äggledare såg bra och normala ut. Inga sammanväxningar, ingen endometrios etc. MEN hur mycket man än försökte spola igenom äggledarna med högt tryck så kom ingenting ut i bukhålan. Alltså är det tvärstopp i båda mina äggledare av okänd anledning. Kan bero på infektion tidigare i livet man inte märkt av, eller i sällsynta fall så kan man helt enkelt vara född så. Livet är ofta rättvist, men det finns säkert en mening med allt.

Känner inte så mycket alls faktiskt. På något sätt så visste jag redan. Alla i min familj har blivit superlätt gravida och eftersom ingenting hände för oss, inte ens när vi hade chans på tvillingar, så kändes det bara som en bekräftelse, när jag fick beskedet idag, på det jag redan misstänkte.

På ett sätt känns det skönt att vi vet nu. Nu kan vi gå vidare till nästa steg som då blir IVF. Det är enda sättet för oss nu. Mannen har redan börjat planera för att spara pengar så att vi kan få fler barn än ett. Han är fantastisk. Önskar jag kunde ta allt som han gör. Han säger ungefär så här; ”ja det var ju tråkigt men då är det bara att vi försöker med nästa steg, sån där IVF eller vad det heter. Man ska ju aldrig ge upp, eller hur? Det är ju du och jag darling.”. Jag älskar honom. Han får mig på något konstigt vis att må bra i allt det här fast jag kunde känt mig eländig nyss.

Annonser

IVF-kö

God morgon! Förra veckan fick vi brev från Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge angående IVF. För att korta kötiden har man slutit avtal/samarbete med flera IVF-kliniker i landet (Stockholm, Uppsala, Södertälje och Göteborg). Det innebär för oss att det förmodligen blir mindre kötid, men att vi kan få åka en bra bit för att få behandling. Man har inte rätt att tacka nej till erbjudandet bara för att det är långt bort och heller inte önska att man ska få komma till Stockholm för att man bor där.

På det stora hela känns det positivt och vi kommer självklart åka på sekunden till första stället vi blir erbjudna att komma till. Men självklart undrar man ju lite hur det fungerar. Det blir ju onekligen både mer tid och pengar som går om man till exempel ska åka till Göteborg. Vi är i alla fall glada att det nu kommer gå fortare. Har redan ställt in mig helt på IVF nu. Om laparoskopin nästa vecka visar något negativt så är det IVF som gäller och då kan vi ju lika bra tänka i de banorna på en gång. Känns inte som omställningen blir lika stor då.

Idag är det måndag igen och vi har haft en lugn och mysig helg. Denna vecka ska mannen jobba borta hela veckan så jag blir helt själv. Som alltid separationsångest, men det blir nog bättre om en stund. Denna vecka har jag ändå PT, tandläkare, träning och blodprover inför operation planerade, så tiden ska nog rulla på. Ha en bra dag där ute.

Nu är operationen bokad

Idag var jag på Gynmottagningen på Sophiahemmet och träffade en doktor Zetterström. Fick som väntat fylla i en hälsodeklaration och sedan förklarades ingreppet och läkaren såg till att jag fick en snabb tid. Så skönt med professionellt bemötande. Så onsdag 2 maj är det dags. Då vaknar jag antingen upp friskförklarad, behandlad eller steril.

Luften gick ur mig totalt tidigare idag när jag gick från jobbet. Kände mig helt tom och otroligt trött. Har varit mycket stress på jobbet sista veckorna och har väl förmodligen gått och oroat mig för det här med laparoskopin också. Själva ingreppet är jag inte oroad över. Snarare att man ska vakna upp och få höra att man inte längre har några äggledare. Vet ju att det kan bli så, men det är ändå svårt att tänka sig hur det kommer kännas OM det blir så.

Laparoskopin närmar sig

Idag ringde jag Ultragyn på Sophiahemmet dit min nya remiss för laparoskopi har skickats. Ringde till S:t Göran för någon vecka sedan och fick ju då veta att det var ytterligare tre månaders väntetid, det hade blivit fem månaders väntan allt som allt. Då blev jag ilsk och less och ringde Fertilitsmottagningen som höll med om att det var lite väl lång väntan och skrev ytterligare en remiss till en relativt ny mottagning på Sophiahemmet som gör laparoskopier. Idag ringde jag alltså och fick en tid redan nu på torsdag för första besöket. Känns som en bra start. Och trevliga var de också, till skillnad från mottagningen på S:t Göran som bara tyckte man var besvärlig när man ringde och undrade. Noll förståelse.

Känns så himla skönt och det kanske kommer hända något snart. För just nu händer inte så mycket mer än att jag ständigt blöder igen.

Ökad väntetid till laparoskopin

Idag ringde jag Gyn på S:t Göran och frågade hur det gick med min tid för laparoskopin. Nu var det väntetid i tre månader minst. Alltså har väntetiden helst plötsligt ökat och de kan inte ens boka in en tid så långt innan. Känns som allt står still nu och kände bara att jag blev alldeles matt av tanken på att vänta ytterligare tre månader eller mer innan något händer.

Så jag ringde helt enkelt till Fertilitetsmottagningen på Sophiahemmet och frågade om det inte var möjligt att skicka remissen någon annanstans. Och nu visar det sig att det öppnat en ny gynmottagning på Sophiahemmet som gör laparoskopier. Vilken tur jag har. Nu är en remiss skickad dit och då ska det inte vara lika lång väntetid där.

Gynbesöket på S:t Göran

Har varit på S:t Göran nu. Fick reda på att det var två månaders väntetid för att få göra laparoskopin. Känns helt värdelöst. Vill veta nu. Tiden bara rinner iväg i väntan på alla jävla (ursäkta ordet) undersökningar. Usch va less och deppig jag känner mig idag. Har precis svullat knäckebröd med ost. I alla fall bättre än godis. Snart ska jag till gymmet och om jag har tur kan jag träna mig till lite mer positiva känslor.

Skitdag 😦

Nästa steg

Nästa steg i denna ”bli gravid-karusell” blir inte en ny Puregon-kur som det var planerat. Idag igen var jag hos en läkare jag inte varit hos förut, doktor Nylund, och han tyckte efter att ha läst igenom min journal att vi skulle gå direkt till IVF eftersom man inte konstaterat att mina äggledare överhuvudtaget fungerade. Han sa tvärtemot att HSG:n inte brukar bli misslyckad utan anledning. Man vet inte vad man ska tro. Skulle vara lättare om alla doktorer sa/trodde samma sak.

Jag sa i alla fall att jag helst ville uttömma alla möjligheter som finns innan IVF eftersom det känns som sista chansen. Efter det finns ingenting kvar att gå vidare med. Han föreslog då att vi nu skulle göra en laparoskopi. Alltså ett till ingrepp i narkos där man går in med titthålskamera i buken och sedan spolar igenom ägglederna ordentligt och även har möjlighet att åtgärda eventuella problem.

Låter ju som en bra idé. Jag bad om att få det för länge sedan när HSG:n inte blev lyckad, men den doktorn jag var hos den gången, doktor Rylander, tyckte inte att det var någon bra idé. Återigen, konstigt att de säger så olika.

Nu är det alltså väntan som gäller igen. Är så less på att vänta. Är väl inte känd för att ha tålamod. Jag vill bli gravid NU. Men så blir det uppenbarligen inte.

VUL idag

Nu på morgonen har vi varit på ultraljud på Fertilitetsmottagningen och det såg kanonbra ut. Håller ju på och sticker mig i magen sedan någon vecka tillbaka med hormoner och idag var det dags att kontrollera resultatet. Slemhinnan i livmodern HAR växt, helt otroligt. Från att knappt ha haft någon till nu 5,5 mm tjock. Fantastiskt. Alldeles tillräckligt för att man ska kunna bli gravid. Jag har även en äggblåsa på vardera sidan och dessa är cirka 13 mm stora. Nu ska jag fortsätta med sprutorna till på fredag då vi ska på ultraljud igen och om det ser bra ut blir det ägglossningsspruta då eller på lördag. Om båda äggblåsorna innehåller ägg finns det risk för tvillingar om båda skulle bli befruktade. Känns häftigt. Svårt att inte bli för glad och inte hoppas för mycket när man äntligen ser något positivt resultat.

Hade en annan läkare som gjorde ultraljudet idag (Claes Gottlieb) och han sa att jag inte skulle lägga så stor vikt vid HSG:n och hysteroskopin som inte kunde påvisa att äggledarna var okej. Han sa att de för det mesta är fungerande ändå. Alltså, strunta i det så länge. Ibland behöver man höra saker fler gånger från flera personer för att kunna ta det till sig. Nu tror jag att jag nästan kan koppla bort tankarna på det ett tag.

Önska oss lycka till!

Nattvak och besök på Fertilitetsmottagningen

I tisdags blev släktingen flyttad till en palliativ avdelning. Sedan dess har vi vid två-tre tillfällen trott att slutet varit riktigt nära. Men mirakulöst nog hänger hon fortfarande kvar men blir svagare för varje svacka hon går igenom. Hon går inte längre att få kontakt med, men reagerar i alla fall lite på våra röster när vi pratar. Man undrar ju vad som håller henne kvar här.

På tal om något helt annat så var vi på Fertilitetsmottagningen igen häromdagen. Det blev hormonbehandling, men inte i form av tabletter utan i form av sprutor. Lät ju urläskigt att sticka sig själv, var så inställd på att det inte var dags för sånt förrän vi eventuellt skulle göra IVF.

Hursomhelst går det jättebra och gör inte det minsta ont. Hoppas nu att slemhinnan växer till och även folliklarna. Ska göra ett ultraljud nästa vecka.

Undersökningen utförd och resultatet

Ja, så var det gjort. Resultatet var väl både bra och dåligt. Börjar med det bra; livmoderslemhinnan såg fin ut. Inga blödande kärl eller polyper och helt normalt utseende. Det dåliga var att man bara kunde se öppningen till den ena äggledaren, den andra är troligen blockerad även om han inte kunde säga till 100%. Dessutom sa läkaren att det var en liten förträngning vid livmoderöppningen som han hade dilaterat under undersökningen och som nu ska vara normal.

Frågade hur man nu går vidare och han rekommenderade att man i första hand börjar med ägglossningsstimulerande hormoner och därefter med IVF om det inte fungerar. Vet inte om jag ska vara ledsen eller inte. Känner mig bara nollställd just nu. På ett sätt känns det i alla fall skönt att få något slags besked. Men inget är ju löst ännu. Ska ringa Fertilitetsmottagningen imorgon och fråga när vi ska komma dit nästa gång och om vi står i IVF-kön. Tydligen cirka ett års väntetid för IVF. Lika bra att stå i den kön på en gång då.

Nu är det bara mys med älsklingen som gäller resten av kvällen.