Gnäll!

Måste få beklaga mig. Vilken skitnatt jag haft, knappt sovit en blund. Det började egentligen igår. Jättedålig i magen. Det rann ur mig hela dagen. Näsblod också, vilket jag har ganska ofta nu för tiden. Har också märkt att jag känner mig tungandad på kvällarna. Kanske livmodern som börjar trycka på uppåt mot lungorna.

Inatt vaknade jag när mannen kom hem från hockeyträningen och kunde inte somna om. Jag hann väl sova kanske en-två timmar innan. Låg och vred mig i sängen. Fogarna började göra ont. Massa funderingar började snurra i huvudet. Mini sparkade för fullt, skönt med sällskap i alla fall. Vid halvtretiden började magen bråka igen och från dess har jag sprungit på toa med 30 till 60 minuters mellanrum och (ursäkta detaljerna) skitit ”vatten”.

Nu känner jag mig helt bakis och vågar inte äta något. Tänkte dricka blåbärssoppa hela dagen istället. Magsjuka eller järntabletterna? Funderar på att sjuka mig.

Usch, jävla skitnatt.

Annonser

Sjukskrivning

Nu är jag sjukskriven på halvtid. Kan redan säga att det känns ganska skönt. Hoppas att det funkar nu så att jag slipper vara hemma på heltid vilket läkaren egentligen tyckte skulle vara det bästa. I januari tyckte han absolut att jag skulle vara hemma och stressa ner inför förlossningen och det kan nog vara ganska skönt. Han kunde då sjukskriva mig på studs om jag bara hörde av mig.

Det andra jag tog upp var sammandragningarna. Han funderade direkt på UVI, igen. Eller stress. Ska lämna odling imorgon bitti. Och om det är stress blir det förhoppningsvis bättre nu när jag går ner i tid. Läkaren var inte särskilt orolig, men om jag kände mig orolig eller tyckte det blev värre skulle jag få göra UL på en gång för att kolla läget. Jag nöjde mig med det så länge.

Jag hade tre saker som jag skulle fråga om, men hur mycket jag än funderade så kom jag bara ihåg två (ovanstående). Den tredje kom jag på för en stund sedan hemma i soffan. Hjärnan fungerar verkligen inte som den ska nuförtiden. Jag misstänker att jag kanske har hål i en tand eller två. Det har börjat ila när jag tuggar hårt, varmt eller kallt. Att gå till tandläkaren är bland det värsta jag vet. Kanske man rent av kan kalla det fobi. Jag tappar helt kontrollen över mig själv när jag är där. Blir livrädd och storgråter som ett litet barn och då är det svårt att gapa och laga hål samtidigt. Detta har lett till att jag får ta Stesolid innan jag ska dit, men nu kan jag inte ta detta då det går över till Mini och påverkar även honom. Hade tänkt fråga läkaren idag om det fanns något annat lugnande man kunde ta eller om han kunde remittera mig någon annanstans dit man kanske kan få lustgas eller något. Vet inte riktigt hur det fungerar, men jag tänker i alla fall inte gå dit som det är nu.

Nu får ni hålla tummarna att Försäkringskassan godkänner min sjukskrivning. Läkaren bad mig ringa Försäkringskassan innan jag utnyttjade sjukintyget för att se att det inte skulle bli några problem, men när jag ringde dit idag så kunde de inte ens fundera på att svara på den frågan förrän det hade gått minst 30 dagar. Blir så less.

Sammandragningar

I ganska många veckor nu har jag haft lite sammandragningar. De gör inte ont, men är lite obehagliga. Livmodern blir som en hård boll. Igårkväll hade jag dessa ganska ofta, flera gånger i timmen, trots att jag bara låg still på soffan.

Någon som vet vad som är normalt? Svårt att veta allt när det är första gången. Mini verkar må bra ändå då han rör sig flitigt där inne.

Det här med sjukskrivning…..

Min migrän kommer ju alltmer ofta och varje gång får jag dåligt samvete när jag ringer till jobbet och sjukar mig. Vet att jag inte borde ha det, men så funkar jag. Så ibland funderar jag på om det ändå inte vore bättre att vara sjukskriven. Kanske skulle jag inte ens få migrän lika ofta då. Frågan är bara vad man ska göra hela dagarna?? De dagar jag inte har migrän vill säga. Några förslag någon? Dessutom är det ju inte världens bästa för ekonomin. Man kommer ju få tillräckligt dålig ekonomi när man är mammaledig sedan. Ja, jag vet inte. Ska fundera lite.

Det känns som att förkylningen har släppt sitt grepp nu. Har bara lite nästäppa kvar. Skönt. På lördag ska det bli vattengympa – punkt slut.

Idag har Mini sparkat massvis hela dagen. Han är verkligen ojämn. Vissa dagar nästan ingenting, andra dagar periodvis och som idag nästan hela tiden. Önskar han kunde vara lite mer jämn i sparkmönstret så man inte behövde bli så nervig de dagar han inte sparkar.

Det är förresten ny vecka nu, vecka 26. Om Mini föddes nu så skulle han ha hyfsade chanser att överleva. Han är runt 35 cm lång och väger 800-900 gram. Inte illa.

Vecka 25 (24+1)

Det känns som att jag inte har så mycket spännande och nytt att skriva om just nu, därför det inte blir så tätt mellan inläggen. I helgen var vi på Underbara barn-mässan i Älvsjö. Det var roligt att gå dit, men eftersom vi i stort sett redan har köpt och fått allt vi behöver så fyndade vi inte så värst mycket. På söndagen var jag på kalas då min systers yngsta hade fyllt sju år.

Denna vecka har hittills dominerats av huvudvärk. Är riktigt less på den nu. De dagar jag stannar hemma från jobbet så lyckas jag oftast sova bort den. Men när jag jobbar kan jag ju omöjligt sova och då är det bara att härda ut som gäller.

I övrigt är det ungefär som vanligt. Näsblod lite då och då, kissnödig jämt och ständigt, foglossning som börjat bli lite värre. Magen växer så det knakar och Mini sparkar massvis varje dag. Det är så härligt med sparkarna, känner lycka varje gång.

Idag var vi på besök hos BM. SF-måttet hade ökat till 25 cm, blodtrycket var 110/60, urinprovet u a och Hb 108. Lite besviken att blodvärdet inte blivit bättre. Så det blir till att fortsätta med järntabletter. Vikten går stadigt uppåt. Nu har jag gått upp 9 kg sammanlagt. Fattar inte hur det går till, äter ju inte speciellt mycket och har inga nojor. BM trodde att vissa migränmediciner nu blivit godkända. Hon skulle dubbelkolla med läkaren nästa vecka och återkomma. Vore ju jätteskönt om man kunde få lindring de värsta dagarna.