Världens gladaste unge

Tror vi har världens gladaste unge. Han skrattar nästan hela tiden. Ett sådant härligt skratt som smittar av sig på alla. Det bara lyser om honom. Idag fick han hälsa på en hund för första gången. Vilken lycka! Han blev helt lyrisk. Det bara lös om honom och han skrattade hysteriskt. Hunden tyckte nog att Henning var lite läskig och hon gjorde sitt bästa för att strunta i honom men H ville hela tiden ”springa” efter. Tur för hunden att han ännu inte kan springa på egen hand.

Imorse var jag till arbetsterapeuten och fick en skena till min handled. Har ju haft ont i handleden till och från sedan i våras och vid MRT såg man att jag hade en liten inflammation i en sena där, tendinit. Eftersom jag inte vill knapra antiinflammatoriska så blev jag skickad till en arbetsterapeut istället. Där fick jag en skena som jag ska använda för att avlasta när det onda kommer. Om en månad ska jag tillbaka för utvärdering.

På eftermiddagen var vi på Lekmer och köpte galonbyxor till H. Tydligen ska man inte ha byxa och jacka när man har storlek 74 utan overall. Overaller fanns det bara med fleecefoder i och det kändes lite väl varmt. Alltså fick vi köpa ett par byxor i storlek 80, men det blev ganska bra ändå när vi spände hängslena. Efter shoppingen ordnade vi lite fika och drog ut i svampskogen igen. Mannen har ledigvecka nu, så då gäller det att passa på. Det var otroligt skönt att komma ut och vi fyllde en halv korg med kantareller på bara en liten stund.

Ringde förresten distansläkaren imorse och meddelade negativt gravtest och nu även blödning. Berättade också att vi nu vill pausa en stund till i början på nästa år. Tyvärr har de stängt från mitten på januari till slutet på mars där. Så om vi ska köra nya behandlingar just då måste vi hitta en ny distansläkare. Trist, det vill vi inte. Så kanske väntar vi tills de öppnar igen. Vi får se hur det känns då. Skulle gissa att stressen att sätta igång igen kommer tillbaka när kroppen och psyket fått vila ett tag. Längtan till ett syskon är ju stor. Men vi måste hinna spara ihop lite mer pengar också, så att vi kan köpa ett trepack och köra färskförsök.

Jag borde ha ringt Falun idag också och även meddelat dem resultatet, men jag orkade inte. Ska försöka ta tag i det imorgon. Ska be att få en telefontid med doktor Staffan och dels planera inför nästa behandling och dels be att få bli godkända för att köpa ett trepack. Jag gillar som bekant att ha nästa behandling planerad så att man vet vad man har framför sig. Då kan jag koppla av bättre fram till dess.

Annonser

Världens gladaste unge

Tror vi har världens gladaste unge. Han skrattar nästan hela tiden. Ett sådant härligt skratt som smittar av sig på alla. Det bara lyser om honom. Idag fick han hälsa på en hund för första gången. Vilken lycka! Han blev helt lyrisk. Det bara lös om honom och han skrattade hysteriskt. Hunden tyckte nog att H var lite läskig och hon gjorde sitt bästa för att strunta i honom men H ville hela tiden ”springa” efter. Tur för hunden att han ännu inte kan springa på egen hand.

Imorse var jag till arbetsterapeuten och fick en skena till min handled. Har ju haft ont i handleden till och från sedan i våras och vid MRT såg man att jag hade en liten inflammation i en sena där, tendinit. Eftersom jag inte vill knapra antiinflammatoriska så blev jag skickad till en arbetsterapeut istället. Där fick jag en skena som jag ska använda för att avlasta när det onda kommer. Om en månad ska jag tillbaka för utvärdering.

På eftermiddagen var vi på Lekmer och köpte galonbyxor till H. Tydligen ska man inte ha byxa och jacka när man har storlek 74 utan overall. Overaller fanns det bara med fleecefoder i och det kändes lite väl varmt. Alltså fick vi köpa ett par byxor i storlek 80, men det blev ganska bra ändå när vi spände hängslena. Efter shoppingen ordnade vi lite fika och drog ut i svampskogen igen. Mannen har ledigvecka nu, så då gäller det att passa på. Det var otroligt skönt att komma ut och vi fyllde en halv korg med kantareller på bara en liten stund.

Ringde förresten distansläkaren imorse och meddelade negativt gravtest och nu även blödning. Berättade också att vi nu vill pausa en stund till i början på nästa år. Tyvärr har de stängt från mitten på januari till slutet på mars där. Så om vi ska köra nya behandlingar just då måste vi hitta en ny distansläkare. Trist, det vill vi inte. Så kanske väntar vi tills de öppnar igen. Vi får se hur det känns då. Skulle gissa att stressen att sätta igång igen kommer tillbaka när kroppen och psyket fått vila ett tag. Längtan till ett syskon är ju stor. Men vi måste hinna spara ihop lite mer pengar också, så att vi kan köpa ett trepack och köra färskförsök.

Jag borde ha ringt Falun idag också och även meddelat dem resultatet, men jag orkade inte. Ska försöka ta tag i det imorgon. Ska be att få en telefontid med doktor Staffan och dels planera inför nästa behandling och dels be att få bli godkända för att köpa ett trepack. Jag gillar som bekant att ha nästa behandling planerad så att man vet vad man har framför sig. Då kan jag koppla av bättre fram till dess.

Nu ska jag gå och lägga mig. Är sjukt trött.

Negativt gravtest

Känns såklart surt även om det var förväntat. Har migrän just nu och har precis med gott samvete proppat i mig två Citodon eftersom migränmedicinen inte hjälpte. Ska snart ut i svampskogen med familjen. Mannen har tröstshoppat friluftsbyxor till både mig och honom. Imorse tröstshoppade vi även ny barnvagn till Henning.

Ska ta några månaders paus från hormoner nu. Och njuta extra mycket av vår underbara son och vår härliga familj.
Trevlig lördag där ute!

8-månadersbebis

Idag fyller vår älskade unge åtta månader. Och han är helt underbar. Man tror man älskar honom så mycket det bara går, men varje dag så blir känslorna ännu starkare för han är verkligen en helt fantastisk liten människa.

Efter en tråkig start på dagen gav vi oss ut i skogen med svampkorgen och kolbullesmeten i högsta hugg. Mötte upp med några vänner och fann en del röd trumpetsvamp, lite höstkantareller och även lite gulingar. När vi letat klart gjorde vi upp eld och grillade kolbulle. H gillar som vanligt allt vi gör. Han är nyfiken och är alltid glad när vi hittar på något. Trots att han skippat varenda tupplur under hela dagen så var han glad hela tiden. Fina duktiga lilla människa. Blir imponerad av honom gång på gång.

Det var otroligt skönt för själen att få vara ute i det gröna idag. Det ska vi försöka göra oftare. När vi kom hem blev det till att rensa all svamp. Här hemma är det nästan obligatoriskt att göra detta med hjälp av en flaska rödvin. Idag kunde vi dessutom sitta ute i solen på balkongen.

Nu på kvällen har vi avnjutit smörstekta kantareller på rostbröd. Så gott!

Negativt gravtest

Känns såklart surt även om det var förväntat. Har migrän just nu och har precis med gott samvete proppat i mig två Citodon eftersom migränmedicinen inte hjälpte. Ska snart ut i svampskogen med familjen. Mannen har tröstshoppat friluftsbyxor till både mig och honom. Imorse tröstshoppade vi även ny barnvagn till Henning.

Ska ta några månaders paus från hormoner nu. Och njuta extra mycket av vår underbara son och vår härliga familj.
Trevlig lördag där ute!

8-månadersbebis

Idag fyller vår älskade unge åtta månader. Och han är helt underbar. Man tror man älskar honom så mycket det bara går, men varje dag så blir känslorna ännu starkare för han är verkligen en helt fantastisk liten människa.

Efter en tråkig start på dagen gav vi oss ut i skogen med svampkorgen och kolbullesmeten i högsta hugg. Mötte upp med några vänner och fann en del röd trumpetsvamp, lite höstkantareller och även lite gulingar. När vi letat klart gjorde vi upp eld och grillade kolbulle. H gillar som vanligt allt vi gör. Han är nyfiken och är alltid glad när vi hittar på något. Trots att han skippat varenda tupplur under hela dagen så var han glad hela tiden. Fina duktiga lilla människa. Blir imponerad av honom gång på gång.

Det var otroligt skönt för själen att få vara ute i det gröna idag. Det ska vi försöka göra oftare. När vi kom hem blev det till att rensa all svamp. Här hemma är det nästan obligatoriskt att göra detta med hjälp av en flaska rödvin. Idag kunde vi dessutom sitta ute i solen på balkongen.

Nu på kvällen har vi avnjutit smörstekta kantareller på rostbröd. Så gott!

Ruvande, döden, utvecklingsfaser, tandsprickning

Har inte velat skriva så mycket helt enkelt för att jag inte vill känna efter mer än oundvikligt, som vanligt. Det går ju aldrig att tänka bort helt, men man blir så mycket mer fokuserad och påmind om det ifall man ska leta symtom att skriva ner. Det har i alla fall inte känts något speciellt alls. Har haft lite molvärk/mensvärk som jag haft alla gånger jag ruvat, alltså kan man inte tolka något ur det. Inom mig, i själen, har jag en tomhetskänsla. Är så himla less på alla dessa hormoner jag proppar i mig både här och där. Och på Fragmin-sprutorna som verkligen börjar göra mig lättblödande nu. Vissa stickhål börjar blöda efter ett tag och kan hålla på så i många timmar. Imorse vaknade jag i en blodpöl som gått igenom ända ner till madrassen.

I söndags dog svärmors man/särbo så lite annat än ruvandet har tagit upp våra tankar också. Han var 80 år och hade en sliten kropp, men dödsfallet var helt oväntat och plötsligt. Man kan inte låta bli att få sig en tankeställare, att det kan gå så fort. På ett ögonblick kan den man älskar vara borta för alltid. Man känner sig extra tacksam och lycklig över det man har här och nu.

H verkar vara inne i en jobbig fas just nu. Dels är det en utvecklingsfas och så tror jag att en tand som inte vill bryta igenom besvärar honom mycket. Han har börjat tjorva lite med maten, vilket han sällan gör i vanliga fall. Att sova är hemskt och han gör allt som står i hans makt för att inte somna. Vissa kvällar snurrar och skriker han i ett par timmar innan han till sist däckar av ren utmattning och han kan även vakna och skrika och vägra att somna om under natten. Precis som att han är rädd för att somna. Sista kvällarna har gråten varit hjärtskärande och kanske är det tanden som gör ont då. Så himla svårt att veta. Irriterande att inte tanden kan komma fram när det är så nära. Man se hur den lyser vit genom tandköttet.

Idag har vi trots allt haft en himla trevlig dag. Förmiddagen spenderades på Öppna Förskolan med sångstund och lek. H var verkligen på gång och kröp runt som en galning under sångstunden. Satte sig i knäet på förskolepersonalen vilket han inte gör hur som helst nu för tiden. Han tycker fortfarande det är himla kul med massa folk, men lämnar inte gärna mamma och pappa och går till vem som helst. På eftermiddagen kom farmor/svärmor hem hit och lekte med H vilket också höll honom glad. Och nu på kvällen kom mamma och syster förbi. Min mamma hade köpt ny bil och ville visa upp den.

Så dagen har varit upptagen och jag ska nog gå och lägga mig nu. Är helt slut. Man vet aldrig hur natten blir med den här lilla herrn i huset och mannen är på jobbresa så det är lika bra att gå och lägga sig tidigt ifall att det blir en vakennatt.

Upp i varv

Kroppen är trött men hjärnan går på högvarv. Struntade i disken för att jag skulle gå och lägga mig tidigt. Nu ligger jag här på soffan fortfarande och läser bloggar och känner mig inte alls tillräckligt trött för att kunna sova. Men för trött för att orka diska. Känns som någon klistrat upp ögonlocken så att de inte går att stänga.

Morgonen började med panik, mest för min man. Han skulle iväg på jobbresa och råkade försova sig. Blev väckt av kollegorna och eftersom han skulle med ett flyg på morgonen så blev det bråttom och panik. Vi fick skjutsa honom en bit på vägen där han mötte upp kollegorna. När vi kom hem igen hade vi mindre än en timme på oss att göra oss klara, packa badkläder och äta frukost innan vi skulle till babysimmet. Jäklar vad det gick undan och vi var klara snabbare än någonsin. När vi sedan kom fram till simhallen upptäckte vi att badpåsen var kvar hemma i hallen. Kaos! Först tänkte jag åka hem igen och strunta i allt, men min mamma som var med ville så gärna se H bada så hon köpte H ett par nya badbyxor och jag fick hyra mig en baddräkt. En tjej som stod bakom oss i kön och skulle på babysimskursen efter oss lånade ut sin bebis handduk till H och mig att dela på. För handdukar kunde man inte hyra, endast badkläder….. Det gick bra tillslut och både H och mamma/mormor hade jättekul på babysimmet. H är dock alldeles för orädd. Kastar sig hej vilt ner i vattnet och får kallsup efter kallsup men förstår ändå inte att vara försiktig. Idag fick jag en kaskadspya över mig då han svalt så mycket vatten.

Efter babysimmet åkte vi hem och gav H lunch och sedan bar det av in till stan där jag skulle träffa en neurolog för att prata om min migrän. Det gick bra och jag fick bekräftat att jag gjorde rätt som inte tog några migränmediciner under graviditeten förutom någon/några enstaka gånger sista dagarna innan förlossningen. När man har migrän så ofta som jag hade så är det inte säkert för barnet att ta mediciner varje gång.

H har varit på ett strålande humör hela dagen. Skrattat så han tjutit av glädje hela kvällen och charmat sin mormor totalt.

Uppdatering nu då!

Åkte iväg in till stan imorse och hängde på låset hos distansläkaren. Hade ju en dålig känsla och tyvärr visade den sig stämma. Slemhinnan som sist mätte 7,2 mm var nu som mest 6 mm, men på de allra flesta ställen endast 5 mm. Trots att jag ”visste” kände jag mig helt sänkt. Vi pratade lite och läkaren var lika förbryllad och han förstod om vi inte ville chansa när det blivit så här igen. Men han ville inte säga att vi skulle välja det ena eller andra alternativet, göra FET eller avbryta, så han meddelade Falun som skulle höra av sig till mig.

På vägen hem satt jag och grubblade. Det kändes inte bra att betala 11-13 000 kronor för något som gav så dåliga odds att lyckas. Jag satt på tåget och planerade (mest för att inte bryta ihop) allt jag ville ha under nästa fulla IVF-behandling som kändes som det enda alternativet nu. När jag kom hem möttes jag av en nyvaken strålande Henning som kastade sig i min famn. Då blev allt mycket bättre. Mannen och jag pratade en del och nu var vi så gott som säkra att vi skulle avbryta och köra på ny IVF istället.

Jag tog över H och mannen skulle duscha för vi skulle iväg till Barnläkarmottagningen med H. Precis då ringer läkaren från Falun. Jag missar först samtalet och han pratar in på mobilsvaret att han absolut inte tycker att vi ska stanna hemma utan åka upp till dem. Han tycker jag ska ringa så att han kan förklara sig. Tillslut får jag tag i honom och vi pratar en hel del. Han förklarar att han inte tycker jag borde gjort VUL idag eftersom det här behandlingsupplägget är annorlunda än de varit vid de tidigare frysåterföringarna vi gjort. Då har jag till exempel inte tagit progesteron flera dagar i förväg som jag gjort denna gång. Progesteronet förändrar slemhinnan och därför ska man utgå från sista mätningen man gjorde precis innan man började med progesteronet och då var ju slemhinnan 7,2 mm och det är det värdet som räknas. Dessutom så har jag blivit gravid en gång nu och då blir chanserna helt andra än de varit förut. Han menar också att nu när jag ätit så mycket hormoner under så lång tid är kroppen verkligen boostad vilket också ökar chanserna. Jag förklarar hur jag tänker och att vi faktiskt vill ha de bästa förutsättningarna och nu är det ju inte bara känslor det handlar om denna gång utan även pengar. Vi kommer in på det här med två embryon och att det faktiskt ökar chansen. Att det finns en liten risk med att sätta in två, men den är inte särskilt stor.

Jag kan säga att efter det här samtalet bara snurrar det i huvudet. Mannen står och tittar frågande på mig under tiden. Känner lite lätt panik över ett fatta beslutet. Vi får en halvtimme på oss att fundera hur vi ska ha det. Sedan vill de veta så att de får tid på sig att tina upp embryon etc.

Vi funderade på varför vi nu tvekade när vi ändå verkar ha hyfsad chans och att det ”bara” är det ekonomiska. Om vi gör detta FET måste vi spara ett tag till för att ha råd med ett så kallat trepack med fulla IVF:er. Hade det inte varit för detta så hade vi lätt chansat idag. Mannen som är mer optimistisk (på gott och ont) med det ekonomiska tyckte inte att ekonomin skulle avgöra så därför följde vi känslorna och bestämde att vi skulle åka upp i alla fall.

Sedan var det jäkligt bråttom att komma iväg till Barnläkarmottagningen. Tror jag där någonstans i stressen och pressen fick en panikångestattack. Är inte säker då jag inte haft det förut men hemskt var det. Hjärtat slog så hårt och snabbt att det kändes som om hela bröstkorgen skulle sprängas och hela jag skakade i takt med hjärtslagen. Det kändes som lungorna krympte och att jag fått som en klump eller en ring runt luftstrupen så att luften inte kom ner ordentligt i bröstkorgen och jag blev fruktansvärt varm och svettig. Det höll på ganska länge kändes det som, säkert en 45-60 minuter och var riktigt obehagligt. Tror bara det blev för mycket och för stressigt av allt på samma gång.

Efter H:s läkarbesök var vi tvungna att åka förbi hemma och hämta hans mat som vi glömt i stressen och sedan bar det av till Falun. När vi kom dit fick vi komma in på en gång och märkligt nog så mättes slemhinnan nu till 7 mm. Jag blev så paff att jag såklart glömde fråga läkaren hur det kunde komma sig. Vi hade redan innan önskat att embryona skulle tas från IVF 2 och inte IVF 1. Detta hade tydligen missats och man hade tinat det embryot som var kvar från IVF 1 och det hade inte överlevt. Inga av våra tidigare blastocyster har dött under upptining så det var lite snopet, men eftersom vi ändå inte ville använda just det embryot så spelade det ingen roll. Nästa två embryon som tinades klarade sig fint, den ena en fullpoängare och den andra nästan fullpoängare men med en liten avvikelse. Man hade även gjort assisted hatching på båda. Så två embryon har nu flyttat in i min livmoder. Efteråt fick jag även IL-dropp (IL = IntraLipid) som ska dämpa immunförsvaret så att embryot inte stöts bort av kroppen. Om vi testar positivt får vi ett till dropp efter det.

Det var himla fint att ha H med. Han är ju ett levande bevis på att det kan fungera trots att det inte blir perfekt som man gärna vill. Han är alltid glad när vi åker någonstans och charmar alla då han ler så fort någon bara tittar på honom. Idag var han väldigt pratglad också. Underbara unge. Man är stolt varje gång man har honom med sig.

Känner mig fortfarande upp i varv och fast jag skrivit ner allting så känns det inte som det hänt på riktigt. Vi var så säkra och inställda på att vi inte skulle till Falun och att vi aldrig mer skulle göra några FET så allt är bara overkligt nu.

H var helt lycklig att vara hemma igen men blev fort trött. Till och med övertrött. Dagen har nog varit jobbig för honom också. Men nu sover han gott i sin säng. Hans läkarbesök gick bra. Eftersom Movicol fungerar på hans mage så ska vi fortsätta med det så länge det behövs. Vi kan själva öka, minska eller fasa ut det. Vi pratade mest om hur det gått och lite hur vi skulle göra med Movicol samt introduktion av ägg och mjölk framöver. En väldigt lugn doktor som verkligen tar sig tid och lyssnar vad man säger. Och dessutom samma som vi hade sist när vi var där för att kolla om han var mjölkallergiker. H följer sin vikt- och längdkurva på pricken och han verkar må fint nu. Vi frågade om vi gått för fort fram med maten eftersom han nu i stort sett bara äter mat och knappt någon ersättning, men hon tyckte bara att han var duktig och eftersom han följer kurvan och verkar må fint och dessutom kräks mindre när han äter mat så är det bara positivt och det kändes skönt att höra tyckte vi/jag.

Ångest……

………. inför VUL:et imorgon bitti. Innanför mina ögonlock rullar en ultraljudsfilm där man direkt ser att slemhinnan minskat. Tyvärr har jag under denna resa blivit nästan lika bra som doktorn på att tyda ultraljudsbilder och tjockleken på slemhinnan innan man ens mätt. Usch, vill inte gå och lägga mig så att morgondagen kommer.

Och på tal om annat så kan man väl nästan säga att H har börjat krypa. Det är en blandning av att krypa och att dra sig framåt med hjälp av händerna. Han har också upptäckt att vi har något roligt i munnen, nämligen tänder. Imorse när pappa låg med öppen mun och snarkade i högan sky så kröp H upp och stoppade händerna i munnen på honom och började rycka i tänderna. Busungen.