En speciell helg

I helgen har det varit både Ofrivilligt barnlösas dag och mors dag. Båda får en att känna tacksamhet över det vi har.

I lördags var vi och veckohandlade på dagen och på eftermiddagen var jag hemma hos en arbetskamrat som tyvärr har slutat hos oss efter nästan 20 år och ska börja på ny arbetsplats denna vecka. Under tiden jag var där så åkte mannen och H till ett lekland och härjade runt. När de var klara kom de och hämtade upp mig och så åkte vi in till stan för att gå på hamburgefestival. Den var dock inte så välorganiserad utan det var så tjockt med folk att vi fick vända igen för det gick inte ens att komma in på området. Vi åkte då istället vidare till Söderhallarna för att äta burgare på ett ställe där, men där hade de slut på köttet till burgarna. Allt kändes som ett skämt så vi lämnade stan och åkte ut i förorten och fick äntligen vår hamburgare. H fick pommes och glass och var mycket nöjd. När vi kom hem och hade borstat tänderna gick H på eget initiativ och la sig i sin säng och somnade omedelbums. Mycket ovanligt.

På söndagen fick jag en morsdagspresent som gjorde mig väldigt glad när vi åt frukost. Han började med att berätta att det var ”hans”, men gick ändå med på att ge den till mig. ALLT är hans just nu. Det var en jättefin Maja-lykta.

Mitt på dagen åkte min mamma och jag och hälsade på min farmor som tyvärr är svag och ligger på sjukhus igen. Farmor har inte ork att ta hand om sig själv hemma längre och åker in och ut på sjukhus ganska ofta nu för tiden. Hon sår i kö till ett äldreboende men det verkar ta tid innan det blir hennes tur, trots att hon har förtur.

På eftermiddagen hade mannen och jag bjudit hem våra mammor på grillmiddag och två av mina systrar med tillbehör var också med för att fira mamma. Det blev en mysig kväll med massvis av god mat. Min kropp gjorde ont överallt när dagen var slut.

Nu är det ny vecka och vädret ska bli strålande. Synd att jag inte kan hantera värmen för tillfället, utan blir mest inomhus ändå. Men ändå skönt att kunna ha öppet och man blir ju så mycket gladare av sol. Idag har jag ställt ut mina odlade växter på balkongen för att de ska få vänja sig några timmar varje dag innan de flyttar ut på balkongen för sommaren.

Annonser

Besök på förlossningen

Skrev ju sist att tjejen börjat sparka ordentligt där inne. Det gjorde hon inte igår. Kände nästan inget på hela dagen. Mannen tyckte vi skulle åka in och kolla så jag ringde förlossningen och frågade. De sa att jag självklart skulle komma. Så skönt att bli tagen på allvar på en gång. Så var det inte när jag väntade H. Så vi ringde min mamma som fick komma och passa H en stund och så åkte vi. Vi fick hjälp på en gång. Blodtryck, urinprov, CTG och UL gjordes. Allt såg normalt ut. Hon har snurrat runt lite där inne och ligger nu med rumpan neråt och sparkar inåt mot min rygg och mot moderkakan. Förmodligen därför jag inte känt henne. Vi var därifrån på mindre än en timme. En sådan otrolig lättnad att få se att allt var bra OCH att bli tagen på allvar och dessutom få bekräftat att det var bra att åka in, trots att det inte var någon fara. Ger en bra känsla inför förlossningen.

Idag är det ny vecka, vecka 29.

RUL

Idag var det äntligen dags. Men med sprängande migrän orkar man nästan inte bry sig om något. Började dagen med att medicinera, men idag hjälpte tyvärr inte medicinen lika bra som den brukar. Det tog iför sig bort den värsta toppen av smärtan, men bra blev det inte.

Vi fick i alla fall träffa en fantastisk barnmorska som gjorde ultraljudet. Hon lyssnade till min oro och hur jag mådde och sedan gick vi igenom allting långsamt, noggrant och hon berättade massvis om allt hon såg hela tiden. Jag blev helt lugn när jag låg där och kände mig så himla tacksam att vi fick träffa just henne. I alla fall så ligger där inne i magen en helt perfekt liten tjej. Inga avvikelser gick att se och hon såg helt underbar ut. Hon rörde sig en hel del, men verkar gilla att ligga med sin rygg mot min mage, alltså sparkar hon inåt mot min ryggsida. Förmodligen därför jag inte känner så jättemycket ännu. Så himla skönt det var att få se och att få veta att allt såg bra ut. Det är svårt att förstå att en liten varelse kan leva och må bra där inne när jag själv mår piss hela tiden. Men det är ju fantastiskt att det ändå fungerar så.

Jag promenerade till jobbet efteråt och sjukanmälde mig en vecka till och lunchade med mina arbetskamrater. De var så glada för vår skull och var otroligt förstående vad gällde migränen. Så förstående att jag fick hålla tillbaka gråten. Mycket känslor inombords denna dag.

När jag skulle hem promenerade jag till tåget och smet in på Åhléns och unnade mig att köpa de första babykläderna. Så himla häftigt det kändes, och overkligt. Allt var så smått! Trots att jag varit med om det en gång redan är det svårt att tänka sig att hon kan vara så liten när hon kommer. Men jag är såklart tacksam för att hon förhoppningsvis är liten också.

Vi berättade för H när vi hämtade honom på dagis att det är en lillasyster han ska få, då säger han mycket bestämt ”NEJ!”. Tror i och för sig inte att han förstår vad vi menar, men roligt lät det i alla fall.

Nu är det dags för Farmen och sedan blir det tidig sänggång för hela familjen tror jag. Mannen har jobbresa från imorgon och hela helgen, så imorgon har jag definitivt beställt en migränfri dag. Håll tummarna för det!

  

2-åringen!

Igår fyllde vår älskade son två år. Säger som väl alla föräldrar gör, vad tiden går fort! Både mannen och jag var lediga från jobbet så att vi kunde spendera hela dagen tillsammans. Tyvärr är inte H helt frisk från förkylningen. Han har fortfarande en envis hosta som är mycket besvärande varje gång han anstränger sig det minsta. Vi var några timmar på ett lekland där vi åt lunch och härjade runt. H hade jättekul men hostade som en galning. Så idag blev det fortsatt VAB.

Vi försöker hitta på lugna aktiviteter att sysselsätta oss med här hemma vilket inte alltid är så lätt. Hade tänkt vi skulle ta en promenad ute med barnvagnen, men det regnar och är tråkigt grått så vi stannar inne i stället.

H är i en ”kan själv/kan allt”-fas just nu. Tyvärr kan han inte alltid ALLT som han själv tror så det kan bli mycket tårar ibland. Att klättra så att man når upp på köksbänken är bland det absolut roligaste. Han ska självklart laga middagen varje dag – SJÄLV! Och han ska diska och baka och göra allt. Tyvärr har han inte finmotoriken att laga maten ännu och han förstår inte alls att spisen är varm, så mycket tårar blir det varje gång. Vi försöker att han ska få hjälpa till med det han kan, eller som i alla fall inte är farligt för honom, men oftast blir han bara förbannad då, när han inte får göra ALLT. Ja stackarn, det är inte alltid så lätt.

Han är också en sann glädjespridare. Det märks att han har humor och han är ett riktigt lurigt litet busfrö. Ofta får han oss att skratta. Han älskar också närhet vilket är fantastiskt mysigt. När han ska somna vill han oftast hålla handen och när han ligger i vår säng vill han ligga nära nära, tätt intill. Pussas och kramas gör vi ofta här hemma vilket också är underbart. När hans små armar slingras runt ens hals smälter man totalt.

 

 

Alltså har man det bra eller…..

Mer och mer, oftare och oftare på sistone tänker jag på hur bra jag/vi har det. Jag har en helt fantastisk make och son, vilken otrolig tur jag hade som fick det. Vi har ett superfint hem. Vi har en stor familj nära oss som alltid finns där och ställer upp. Vi har en fin och väldigt bra bil.

Vi har det jäkligt bra helt enkelt. Det gäller att påminna sig själv ofta om allt man faktiskt har att vara tacksam för, även de dagarna som är riktigt jobbiga har jag ju ändå allt det där. Igår rann några lyckotårar ner för kinderna när jag var inne och släckte lampan i H:s rum, såg alla hans favoritsaker som låg spridda överallt. Va lycklig jag är att vi fick vårt mirakel och att vi har det så bra som vi har.

Missade rispningen

Helgen som var…. På fredagkvällen blev det en klassiker (förutom skenet från en meteor). Jag somnade i soffan till Idol, ungefär lagom till utröstningen.

I lördags fick H åka till mormor efter frukosten och så städade vi här hemma. Det behövdes verkligen. På eftermiddagen begav vi oss till Bögs gård i Sollentuna då mannen skulle springa Night Trail Run, en mil i kolmörker på en terrängbana i skogen utmärkt med reflexer. H, hans farmor och jag var hejarklack och H sprang nog minst lika mycket som pappa medan vi väntade på målgång. Pappa var grym och sprang i mål på en bra tid och helt slut.
På söndagen var det firande av svärfar som fyllde 86 år. Vi var och åt på thairestaurang och H skötte sig ovanligt bra. Han åt sju stycken vegetariska minivårrullar, han älskar dem! På restaurangen fanns som tur var en del ”djur”; elefanter, apor, tigrar och fåglar och H var väldigt fascinerad och sprang fram och tillbaka och pekade och pussade på dessa.
På söndagkvällen började H hosta och på natten vid klockan ett började han spy upp massa slem också. Mannen mådde inte heller så bra (förstoppning och kissproblem) så helt plötsligt var här två sjuklingar och jag. Jag försökte höja upp så att H skulle halvsitta och sova, men det tyckte inte han. Han kröp ner och la sig i fotänden så varje gång han somna så löft jag upp honom i sittande. Jag kan säga att ingen av oss sov så värst mycket den natten.
Igår eskalerade H:s hosta och mannen fick än ondare i magen, så pass att han knappt kunde gå. På vårdcentralen fick han diagnosen UVI (trots att inte urinprovet visade något).
På eftermiddagen skulle vi åka in för rispningen hos vår gynekolog, men på väg ut i bilen spydde H om och om igen av allt slem han hostade upp och efter tredje gången, några stressade klädbyten och när även bilbarnstolen var nerspydd så var det bara inse att det inte skulle funka. Fick ringa återbud och istället styrde vi vår bilfärd mot Närakuten på Astrid Lindgrens barnsjukhus.

När vi kom dit tyckte de att H:s andning var ansträngd och syresättningen av blodet var aningen sämre än den skulle vara. Så det blev en dos med kortisontabletter och så fick han inhalera adrenalin. Efter fyra inhalationsomgångar släppte det äntligen i bröstet på honom. Förutom allt slem så är det nog också krupp med i spelet. När allt slem blev mindre så blev hostan mer skällande. H betedde sig som vanligt på sitt eget vis på akuten så det var ju tur att de såg på honom att han var dålig trots att han fick värsta energirycket och sprang runt där som om någon tänt eld i baken på honom. Glad var han också, hejade och pratade med alla han mötte. Man kunde inte tro att han knappt sovit sista dygnet och dessutom hade ansträngd andning.

Vår gyn sa i alla fall att om vi lyckades lösa det så kunde vi få komma under deras lunchrast idag och göra rispningen. Det går ju ändå fort. De är helt fantastiska och jag känner banne mig sorg över att de ska sluta. Igår när jag ringde (på deras mobilnummer) och avbokade för att istället åka till barnakuten, med ganska stort stresspåslag, så vet jag knappt vad barnmorskan sa men det lugnade mig i alla fall. Fick senare ett sms där det stod att allt ordnar sig, på ett eller annat sätt och att jag självklart var välkommen imorgon istället. Så himla glad och tacksam över att vi hade turen att hitta just den mottagningen.
Natten mot idag har varit betydligt bättre. Inga mer slemspyor och betydligt mindre hosta. Hoppas dagen blir bättre också, men vi blev förvarnade på barnakuten att det var mycket möjligt att vi skulle va tvungna att åka in för inhalationer idag också. Min kära mor som ställer upp i vått och torrt ska ta hand om H när vi ska till gynekologen för rispningen och förhoppningsvis mår även mannen bättre. Typiskt att de nästan alltid ska bli sjuka samtidigt mina killar.

Inhalerar på Närakuten ALB. Så himla duktig var han.

Kärlek och blöta pussar

Alltså hur hårt kan man älska? Älskar så att det nästan gör ont att tänka på. Han är så himla underbar vår lilla grabb. Ibland har jag fortfarande svårt att förstå att han verkligen är vår och här för att stanna. Sådan lycka att det verkligen är så. Ett livs levande litet mirakel som kom till oss mot alla odds. Älskade barn vad jag är tacksam att du finns! Du är helt enkelt det finaste som finns i hela världen!

Idag när jag kom till förskolan och han fick syn på mig bara sprang han i full fart och kastade sig i min famn och gav mig en riktig bamsekram. När vi kom hem var vi ute på gården och lekte en timme med granntjejen som är lika gammal. De roar sig just nu med att byta Bobby Cars med varandra. H gillar hennes rosa och hon hans röda, men hon är noga med att berätta att den rosa är hennes. Nu på kvällen när han skulle sova ville han ligga i vår säng. Då ligger han och killar på min arm som jag brukar göra på honom. Och så vill han pussas, massvis av blöta pussar får jag – på munnen, på örat, i pannan och på kinden. Så jäkla go är han.

Och som han längtar efter sin pappa som är på jobbresa. Han pekar på pappas sänghalva och säger pappa. När jag säger att vi ska åka hem frågar han efter pappa. När telefonen ringer säger han pappa. När vi Facetimar med pappa blir han helt sprallig och jätteglad och pladdrar som bara den.

Nu ska jag strax gå och lägga mig och gosa och sniffa på min älskade unge.

En riktigt härlig söndag

Idag vaknade vi till blå himmel och strålande sol. Henning sov dessutom en timme längre än i vanliga fall, så sovmorgon till klockan 06:45. Vi bestämde oss för att börja dagen utomhus. Efter frukost och dusch så packade vi och åkte ut till ett naturreservat och bara njöt. Grillad chorizo med hemmagjorda korvbröd blev det till lunch. Efter maten drack vi en kopp kaffe i solen och H somnade i vagnen. Mannen somnade så småningom också och jag satt och njöt av sjön, värmen och solen. Sådana här dagar gör så gott för själen.

LMA_2671.jpg

 

Läderbröllop

Igår var det vår bröllopsdag. Tre år har vi nu varit gifta och dryga 13 år har vi varit ett par.

Det blev en väldigt lyckad dag. Jag valde restaurang och mannen ringde och bokade bord. Min lillasyster satt barnvakt och mannen mötte upp mig i stan efter jobbet. När jag står där och väntar på honom på Centralen dyker han plötsligt upp med bröllopsutstyrseln, blomma och present. Kan man bli annat än kär och galen?
Vi var på en väldigt bra tapasrestaurang där vi åt massvis av gott och drack cava och rosé. Drömde oss bort från vardagen och njöt till hundra procent av stunden.
När vi kom hem låg H och sov och han hade som vanligt skött sig exemplariskt. Vi svidande om till Sverigekläder och slog på tv:n för att se finalmatchen. Kvällströtta jag somnade som vanligt ganska fort på soffan, men blev väckt ganska lagom för att se straffarna som avgjorde matchen.
Helt enkelt en lyckad dag och jag ser framemot nästa bröllopsdag.

Insamling av en godhjärtad läsare!

Ni kanske minns mitt inlägg för en knapp vecka sedan där jag skrev om att vi vore tacksamma för hjälp med att finansiera våra syskonförsök i höst. En fantastisk läsare har bestämt att hon vill hjälpa oss. Hon är designer och tillverkar personliga napphållare, vagnsmycken, skallror, nyckelringar, halsband och armband. Hon både bloggar, finns på Instagram och Facebook. På bloggen http://byerika.vimedbarn.se kan ni bland annat följa hennes vardag och på Instagram (@creativethingsbyerika) samt Facebook kan ni se och beställa massor av fina saker som hon tillverkat och säljer. För varje vara hon säljer, från idag till och med sista juli kommer 10 kr att gå till vårt IVF-konto.

En otroligt godhjärtad handling som vi är så glada och tacksamma för. Så känner ni er sugna på att köpa något nytt till er själva, er bebis eller en present till någon så kika in på hennes Facebook eller någon av övriga sidor ovan och se vad hon har att erbjuda. Då hjälper ni samtidigt oss en bit på vägen 🙂