Provsvaret

Ikväll ringde äntligen läkaren från Kvinnokliniken och jag fick mitt provsvar. Den biten av livmoderhalsen som togs bort vid koniseringen visade på kraftiga förändringar, dock inte cancer. Det var definitivt bra att det togs bort i tid. Man skrapade även från kvarvarande del av livmoderhalsen och där fanns inga tecken på några förändringar överhuvudtaget. Jag frågade också om det var normalt att blöda längre än två veckor som jag gjort och det var helt normalt. Däremot bör jag inte blöda längre än någon vecka till. Just nu har mensen kommit så det kommer dröja någon vecka tills jag vet om jag är helt återställd. Och nu är det även fritt fram att göra nya IVF-behandlingar om vi vill. Jag kommer om ett halvår att bli kallad till en barnmorska för ett nytt vanligt cellprov. Kommer till en början att få ta det en gång i halvåret, istället för vart tredje år som man annars gör. Om kontrollerna ser bra ut kommer tidsintervallet mellan provtagningarna så småningom förlängas.

Otroligt skönt att slippa tänka och oroa mig mer över allt det här. Ännu en sak att bocka av från ”listan”. Tack och god natt!

Annonser

Förhoppningsvis sista blödningsrapporten

Nu har det minskar rejält, nästan slutat. Hoppas allt är bra nu så att jag kan släppa det här. Imorgon är mensen beräknad så jag lär väl tyvärr inte va fri någon längre period.

Idag har det gått tre veckor sedan operationen, så nu borde provsvaret vara klart. Om jag hinner ska jag ringa kliniken och fråga efter det.
I helgen har bästa vännen varit här. Vi har haft det mysigt som vanligt. Härligt att ha fått massa positiv energi ifrån henne. Tyvärr har Henning haft feber så sömnen för oss alla har varit lite halvtaskig. Inatt var han feberfri men har ändå vaknat hela tiden och varit ledsen.
Ha en bra måndag.

Då var det gjort

När jag kom dit visste jag inte vilken tid det skulle bli, bara att det skulle bli någon gång under eftermiddagen. Men jag var bokad först och eftersom inget akut dök upp så fick jag komma in på en gång. Först fick jag svida om till de snygga nättrosorna, en för stor sjukhusskjorta där ena bröstet tittade ut och en morgonrock av papper. Och som pricken över i:t som får man även en snygg grön mössa. En nål sattes i armvecket och sedan kom doktorn in och pratade lite. Jag kunde förvänta mig lite småont och en blödning ungefär som vid mens i två-tre veckor efteråt. Den delen av livmoderhalsen som opereras bort skickas på analys och ett skrapprov tas även inifrån den kvarvarande delen av livmoderhalsen. Svaret på provet skulle komma med brev inom 3-4 veckor (inte halvår som jag väntat förut sa doktorn). Om jag slutar blöda som jag ska och provet ser bra ut är det fritt fram för IVF. Med min vanliga otur är det säkert inte klart med den här operationen, men jag hoppas såklart det av hela mitt hjärta. Är livrädd att de ska hitta något allvarligare eller att det spritt sig så att jag måste göra en till operation.

Operationen gick i alla fall bra och jag vaknade upp och mådde fint. Känner inga större smärtor nu heller, lite svagt molande bara, men blöder en hel del. Får se hur järnvärdet är efter den här månaden. Tur jag har tid för att kolla upp det igen i slutet av oktober. Vart rekommenderad att stanna hemma i alla fall imorgon och om jag är fortsatt trött kunde jag även vara hemma resten av veckan. Narkos kan göra en lite utslagen ett tag.

STORT bakslag

Det blir ingen rispning nästa vecka och kanske blir det ingen IVF alls i år. Läkaren från Kvinnokliniken ringde mig idag och berättade att biopsierna som togs förra veckan visade förändringar på livmoderhalsen som gått från grad 1 förra gången till grad 2 och 3 denna gång. Så nu var det inget att snacka om sa läkaren. IVF-behandlingarna får skjutas upp och konisering ska göras.

Känner mig besviken och bitter idag. Jag bad att få ta bort förändringarna redan för ett år sedan när de dök upp för att det inte skulle bli så här. Berättade för läkaren som då tog cellprovet/biopsin FEM gånger om att vi väntade på att få starta upp med nya IVF-behandlingar och att jag inte ville gå och ta massor av prover för att sedan ändå få göra en operation som skulle fördröja allt ännu mer. Men då träffade jag en läkare som var helt ointresserad av vad jag sa och brydde sig inte ett dugg. Jag bad om ett snabbt besked, men det tog tre månader för henne att orka skriva ett svar. Sedan tog det ytterligare tre månader för henne att skicka resultatet till mig (efter att jag ringt och efterfrågat det). I brevet som kom efter ett halvår så stod det att jag INTE behövde vänta med några IVF-behandlingar, det var fritt fram, och för att hålla extrakoll så kulle jag få göra en extrakoll i juni. Dagen innan det besöket ringde man från sjukhuset och avbokade på grund av personalbrist. Efter ett tag fick jag en ny tid bokad i mitten på augusti. Och nu träffade jag en doktor som LYSSNADE och brydde sig. Hon begärde akutsvar på provtagningen för att jag skulle få absolut klartecken att börja med IVF-behandlingarna igen.

Idag ringde läkaren upp personligen och berättade att vi var tvungna att avbryta behandlingarna och skjuta upp alltihop. Med gråten i halsen bad jag om en snar operationstid. Hon kunde inte säga något nu men skulle ringa senare i veckan. Efter operationen tar det minst två cykler innan det är läkt igen. Det ser alltså inte särskilt ljust ut att göra några behandlingar i år. Känner mig så ledsen och besviken och – FAAAN! – kunde ingen lyssnat på mig för ett år sedan. Jävla kärring som tog provet första gången.

Logiskt sett är jag självklart tacksam att detta har upptäckts och att det går att ta bort innan det blir cancer av det. Men tyvärr gör det ont i själen ändå. Vi som var så laddade och förväntansfulla. Och hade börjat längta. Skit också.

Och självklart är mannen på jobbresa idag när allt händer. Han är i ett annat land och jag kan inte ringa honom och gråta ut. Känner mig faktiskt, ensam, ynklig och bedrövlig just nu.

Ska ta en dusch, tröstäta glass och sedan gå och lägga mig. Hoppas jag lyckas somna någon gång inatt.

En plan och kostnader

Nu är cellprovet/biopsin tagen. Mensen var inga problem. Det verkar hänga på vilken doktor man kommer till och kanske lite beroende på hur mycket man blöder. Läkaren var jättebra och förklarade allt noggrant, ställde frågor och visade på en tv-skärm vad hon såg och vad hon gjorde. Jag såg själv vart cellförändringarna satt. Med mikroskop och blotta ögat såg det fortfarande ut som lätta cellförändringar. Vi får se vad resultatet på biopsin visar. Enligt den här läkaren som verkade mer seriös och noggrann än den förra jag var hos, så vill man ofta konisera bort även lätta cellförändringar om man haft dem länge. Mest för att man ska slippa gå på kontroller. Men nu kör vi på med IVF:erna. Skulle provet visa något värre än grad 1-förändringar så får vi ta ställning då.

Efter det läkarbesöket åkte vi vidare till stan och IVF-läkaren. Där gjorde vi upp en plan för syskonförsöket/IVF 3. Tyvärr hade han som förväntat inte fått svar på blodproverna ännu. Men vi planerade för att göra som vi gjorde när Henning blev till. Då körde vi korta protokollet och stimulerade med Gonal-F och med tillägg av Progynon för att hjälpa slemhinnan. Efter införandet blir det även Prednisolon, Fragmin och Trombyl. Redan nu ska jag börja äta extra D-vitamin. Vet inte om det egentligen hade någon betydelse, men det ska kunna öka chansen och jag åt det när Henning kom till. Dessutom ska vi denna gång göra LEI (Local Endometrial Injury) på CD 21. Med andra ord går man in med en tunn kateter och rispar livmoderslemhinnan i cykeln före IVF/FET. Så när mensen sedan kommer någon dryg vecka senare så kör vi igång med behandlingen.

Det enda tråkiga när vi var där var att det blivit en liten missuppfattning om priset. Eller, jag hade nog inte tagit reda på tillräckligt. När vi gjorde syskonförsöken där sist så fick vi betala landstingsavgiften trots att vi egentligen var privatpatienter. Jag tog för givet att vi skulle få fortsätta göra så. Men nu får vi även betala privat avgift där och i Falun, så det kommer bli mellan 13 000 och 19 500 kr till som vi inte hade räknat med. Så kostnaden blir 45 000kr  (3-pack IVF-behandlingar) + 19 500 kr (besök distansläkaren) + 2200 kr (mediciner när frikortet går ut) + 1700 kr (LEI) = 68 400 kr. Sedan tillkommer även resekostnader samt inkomstbortfall när vi måste sjukanmäla oss (vid äggplock och insättning) och springa på läkarbesök. Vet inte riktigt hur vi ska lösa det, men men, på något vis får det gå. Förhoppningsvis bryter vi tidigare trend och blir gravida fort och då kan vi komma undan med lite mindre. Jag fick alla mediciner till första behandlingen utskrivna redan nu eftersom mitt frikort går ut snart och som tur var träffade jag en mycket hjälpsam person på Apoteket som lät mig ta ut alla uttag på en gång. Så snart är väl hela kylen fylld med sprutor och skåpen fyllda med diverse piller.

Jag ska prova ett nytt tankesätt denna gång. Jag ska tro och tänka positivt. Det låter ju bra, enkelt och självklart men efter alla tidigare besvikelser är det inte så lätt som det kan verka. Men oftast, förutom första gången vi gjorde IVF, så har jag sett misslyckandet framför mig redan från början. Inbillat mig att det inte kommer göra lika ont inombords då. Om jag är beredd på besvikelsen. Men nog fan gör det ont ändå. Tror varken det gör mer eller mindre ont om jag försöker vara lite positiv längs vägen. Det blir som det blir ändå. Så om ni hör mig snacka/skriva om att nu är det kört eller nu kommer det säkert gå åt skogen så skäll lite på mig. För nu ska det banne mig gå bra. Den här gången SKA vi inte behöva kämpa lika länge.

Biopsi imorgon

Imorgon ska jag till sjukhuset för att ta en biopsi från livmoderhalsen och kontrollera mina cellförändringar. Känner mig inte lika orolig denna gång då jag för bara en dryg månad sedan tog ett vanligt cellprov som visade endast lätta cellförändringar. Sist stod det uttryckligen på kallelsen att man inte fick ha mens/blödning när man tog provet, den här gången stod det ingenting om det. Eftersom jag har mens så misstänker jag att det kommer protesteras när jag kommer dit. Men så länge det inte står i kallelsen så kan ju inte jag veta. Cellprovet jag tog för en dryg månad sedan gick bra att ta trots blödning. Om jag ringer och berättar att jag har mens får jag troligtvis vänta i flera månader för en ny tid, så har det varit tidigare gånger. Och jag SKA göra provet imorgon, punkt slut. 90 minuter efter tiden på Kvinnokliniken ska vi vara hos IVF-läkaren inne i stan. Snacka om tight schema. Min mamma har i alla fall tagit ledigt från jobbet för att ha hand om Henning. Tur vi har nära och kära som ställer upp.

Ryggskottet jag fick igår sitter i och gör svinont. Var tvungen att ta en Citodon inatt för att kunna sova. Nu finns ingen återvändo, så fort det släppt är det bålträning som gäller. Mannen och jag ska köra ett styrkeprogram tillsammans och stötta varann.

Nu ska jag försöka ta mig till toaletten, det kan ta en stund i dagsläget…..

Inställd biopsi och besök på gynakuten

Igår när jag var på jobbet missade jag ett samtal på mobilen från skyddat ID. När jag lyssnade av svararen var det sjukhuset som meddelade att min tid för cellprovtagning/biopsi nästa vecka var inställd på grund av sjukdom. Det meddelades också att jag skulle få en ny tid någon gång i höst. Blev något ilsk och ringde upp. Nog för att det kan hända att man måste avboka någon av olika anledningar. Men då får man banne mig hjälpa till att ordna ny tid någon annanstans, inte erbjuda en tid flera månader senare. Sköterskan jag pratade med faxade mina journaler till jobbet (först skulle hon ha betalt för att skicka dem) och gav mig numret till två mottagningar som om de har öppet under sommaren kanske kan ta provet. Blir så less. De har inte gjort något rätt eller bra en enda gång på den där mottagningen. Så på måndag blir det till att ringa runt och leta ett nytt ställe att ta prover på.

Idag på morgonen vaknade jag med både migrän och sådan där hemsk smärta i magen igen. Kände mig riktigt ynklig rent ut sagt. Migränmedicinen hjälpte inte då jag nog väntade lite för länge, men efter Citodon blev det bättre. Bestämde mig för att åka in till gynakuten och det är jag glad för nu. Det var lugnt där och vi fick ganska snabbt träffa en jättebra doktor. Han tog mina problem på allvar och det märktes att han hade läst på min journal. Vanlig undersökning gjordes och även hydrosonografi för att se om det fanns några polyper som blödde vilket det inte fanns. Han tog även ett vanligt cellprov (jag skulle tagit ett med biopsi nästa vecka men detta var bättre än inget alls). Efter mycket noggrant undersökande och långt samtal samt även konsulterande med en annan läkarkollega kom de fram till samma sak som min privata gyn gjorde. Att det förmodligen är en överhoppad ägglossning som gjort att kroppen kommit ur balans och inte slutar menstruera. Det onda är förmodligen ovanligt kraftiga menssmärtor eftersom jag menstruerar så mycket hela tiden. Fick ny behandling utskriven med Primolut-Nor som han hoppades skulle hjälpa den här gången. Fick även någon medicin som skulle minska blödningsmängden. Inom en månad skulle svaret på cellprovet komma och då lovade han höra av sig till mig. Jag fick åka in dit igen om behandlingen inte hjälpte och om jag inte kunde få tid hos min vanliga gyn. Mitt Hb var bra vilket betyder att kroppen hanterar mina blödningar på ett bra sätt. Känns skönt att jag åkte dit. Nu ska jag bara försöka härda ut tills vi på något vis får bukt på det hela.

Gynbesöket och syskonförsöket

Idag var jag hos gynekologen. Önskar verkligen att de skulle finnas kvar i många år till. Typiskt när man hittat så rätt. De är så himla bra. Ett superteam. Bra läkare och barnmorskan likaså. Flexibla, nytänkande, tillgängliga och professionella.

Vi pratade lite om allt som hänt med cellförändringar, blödningar och bröstknölar. Vid gynundersökningen såg det ut som vanligt. Inget att anmärka på egentligen. Inga cystor eller andra konstigheter. Förklaringen till blödningen är troligen en utebliven ägglossning. Han förklarade otroligt bra hur hormonerna funkar och jag blev väldigt imponerad av hur kroppen är programmerad OCH att han kunde förklara det på ett sådant bra sätt att vem som helst hade kunnat förstå det. Nu har jag fått några tabletter som heter Primolut-Nor som ska minska eller få blödningen att upphöra samt efter avslutad kur ge mig en ny blödning som räknas som en mens. Fick dessa tabletter även efter vår första IVF när kroppen också ballade ur lite och inte slutade blöda. Då funkade det, så vi hoppas att de gör det nu också.

Fick även en remiss för ultraljud och eventuell mammografi som jag ska göra på nu på måndag. Är lite smått livrädd, men vill ändå ha det gjort så att jag kan koppla bort det (förhoppningsvis). Läkaren tyckte inte det kändes som något oroande, men man vet aldrig.

Vi pratade även om syskonförsök och vi planerade för att sätta igång med detta efter sommaren. Har ett bokat planeringssamtal den 11 augusti. Än så länge har vi inte pengarna, så kanske måste vi avboka alltihop. Men vi ska verkligen försöka att ordna det på något vis.

Ringde även till Falun idag och förklarade varför vi inte hört av oss och frågade om vi fortfarande var godkända för att köpa ett trepack vilket vi var. Skönt att veta.

F*n också!

Idag ringde de från Danderyds sjukhus där jag skulle tagit cellprov, vävnadsprov etc men var tvungen att avboka för att mensen kom för tidigt. De hade fått en återbudstid och undrade om jag var intresserad. Självklart sammanfaller tiden exakt med inskolningsträffen imorgon på förskolan. Åh, känner mig så ledsen. Ville så gärna gå på den. Först sa jag nej, men kvinnan i telefonen sa ”du har ju faktiskt något som inte är bra så du borde ha varit här för länge sedan”. Äh, okej. Det låter ju allvarligt. Blev livrädd igen och vågade inte tacka nej. Så nu missar jag inskolningsträffen. Känner mig som sagt så ledsen. Ville verkligen vara där. Ska ringa till förskolan imorgon och höra om det finns möjlighet att vi kan komma någon annan dag istället. Vill helst ha mannen med mig ifall jag får något jobbigt besked. Fan, alltid ska det vara något.

______________________________________________
Annars har vi haft en väldigt trevlig dag idag. Egentligen hade vi planerat att ta bärstolen och grillgrejorna med oss och bege oss ut i skogen. Men regnet har öst ner hela dagen så det kändes inte så lockande. Så först bar det av till NetOnNet för att köpa en julklapp i förskott till mig. Har fått tillbaka lusten att baka, men det är verkligen drygt att stå och blanda, röra och knåda degen för hand så har länge önskat mig en assistent. Idag fick jag den. Det blev inte den jag helst velat ha (en KitchenAid) men en som fått väldigt bra betyg i olika tester och som är ganska så snygg den också. Det blev en OBH Nordica Hercules 6684. Den både bakar, vispar, skivar, river och har köttkvarn. Jag drömmer om allt jag ska baka och mannen drömmer om hemmagjord korv.