Ännu en dag på sjukhus – nu barnakuten

Istället för att bli bättre så vände det för H och hans feber började stiga igen. Igår morse var den uppe högre än på hela veckan, 40,1, så vi tyckte det var dags att kolla upp. Hostan höll dessutom i sig. Han har ju nästan inte ätit på hela veckan heller och vissa dagar även haft svårt att få i sig vätska. Så vi åkte in till Närakuten på Astrid Lindgren. Där blev han undersökt och lyssnad på, men inget konstigt kunde ses eller höras. Sänka togs och andningsfrekvensen räknades. Man försökte mäta syresättning, men ingen lyckades hålla fast honom tillräckligt länge för något resultat. H var inte alls medgörlig på något igår, det var ”NEJ” på allt som skulle göras, vilket man ju kan förstå, så inget gick utan fasthållning och tårar.

Sänkan var i alla fall inom normalintervallet men andningsfrekvensen var för hög och eftersom han hade haft feber i åtta dagar, nu ökande, så ville de inte skicka hem oss. Tyvärr hade de inte mer resurser på Närakuten så vi skickades vidare över till vanliga Barnakuten. Där blev vi efter en stund skickade på röntgen då lunginflammation orsakad av mykoplasma kan synas på röntgen även om inte sänkan är förhöjd som den annars brukar vara vid annan lunginflammation. Efter ganska lång väntetid till röntgen var det äntligen vår tur. H nickade förstående när röntgensköterskan berättade hur det skulle gå till och sa absolut ja till att han skulle ligga ner etc, men när det var dags hördes ett illvrål och ytterligare en sköterska fick tillkallas för att hjälpa till att hålla fast honom.

Vi fick även lura i honom lite kortisontabletter så att andningen skulle bli lättare.

Efter ytterligare väntan fick vi svar på röntgen av lungorna. Den visade faktiskt på en lunginflammation på ena sidan. Vad man också sett som ett bifynd och som man inte brukar se på lungröntgen var en stor skugga som man tolkade som en förstorad mjälte. Det kan man ha om man har en infektion, men för att vara på den säkra sidan ville de ta fler blodprover för att se hela blodbilden sa de. Jag började genast oroa mig. Som tur var fick vi svar på proverna ganska fort och de var helt normala. Efter lite febernedsättande fick vi äntligen åka hem, efter sex timmar på akuten. Vi hade inte ätit någon mat på hela dagen så vi var helt slut och svinhungriga. Förutom H som sovit och feberyrat stora delar av dagen mellan alla undersökningar.

Kändes faktiskt otroligt skönt att de tog oss på allvar och inte bara skickade hem oss efter att svaret om låg sänka kommit. Så brukar det oftast vara. Både läkaren och sköterskan på barnakuten var jättebra. Speciellt sköterskan som förklarade allting hon skulle göra först för H och sedan för oss. Många personal vi träffat pratar bara med oss föräldrar och glömmer bort barnet. Även om han inte förstår allt, så tror jag det gör mycket för honom ändå, att få vara delaktig.

Så nu återstår ”bara” det minst sagt knepiga att lura i honom antibiotikan. Igår funkade det efter mycket övertalning och mutor, men idag på morgonen var det tvär-nej. Så då får man helt enkelt luras. Nöden har inte ingen lag. Men det är inte helt lätt att dölja den där vita smörjan i vad som helst. Till slut kom jag att tänka på de där söta små fruktyogurtarna man köper i småförpackningar. De är dyra och fulla med massvis av socker, men när vi var hos morfar i vintras fick H äta sådana vid några tillfällen och var helt lycklig. Så jag åkte iväg och inhandlade ett helt gäng. Öppnade försiktigt lite av plasten och blandade ner antibiotikan utan att han såg. Sedan frågade jag om han ville ha, tog fram den ur kylen och öppnade när han såg på och han verkade inte känna av antibiotikan utan mumsade glatt i sig och sa ”Mmmmmmm!”. Tyvärr var han inte nöjd med en utan låg i en hög på golvet och storbölade och sa ”ovia” som betyder ”mera” på hans språk. Eftersom han knappt ätit något på över en vecka gav vi med oss. Det viktiga är dels att han får i sig medicinen och även att han får i sig något över huvud taget. Som läkaren på akuten sa, ”glöm allt ni lärt er om kost, ge honom vad som helst som han vill ha, gärna med socker i så han får lite energi”.

Stackarn är alldeles blek nu med insjukna ögon omringade av gråsvarta ringar efter den här veckan. Vi har aldrig sett honom så här nere förut. Så nu jäklar ska han bli frisk. Han får vara hemma med oss hela veckan nu och bara mysa och ha det bra. Mannen har ledigvecka och jag är ju sjukskriven. Nu gäller det för mamma och pappa att bli friska också. Hoppas det inte blir så mycket migrän denna vecka. Som tur var slapp jag det igår på sjukhuset. Imorse var den dock där igen, men jag lyckades få det att släppa efter ett tag.

Annonser

7 reaktioner på ”Ännu en dag på sjukhus – nu barnakuten

    • Ikväll funkade inte yogurten. Skit. Vi funderar på om vi ska försöka droppa det i hans mun när han sover. Han ville gå och lägga sig frivilligt. Man blir ju lite desperat. Han har inte druckit tillräckligt med vätska idag heller, och inte heller igår. Han bara vägrar det mesta. Vad ska man göra?

      Gilla

  1. Svårt det där med att ge medicin. Tyvärr blir det till att tvinga i slutändan. Ta en uppdragningsspruta och för in den snett in i gommen. En bit in ska den och spruta. Resultatet är att de får i sig tillräckligt mycket. Spruta lite i taget så att det hinner sväljas ned. Inte det roligaste tyvärr men de måste få i sig.

    H gillar inte lite saft? Saftsoppa? Tänker som doktorn… bättre få i sig än inget alls och socker ger kraft till den lille sjuklingen. Det är väl de få gånger jag ger hnm Saftsoppa, saft och glass i stora lass.

    Hoppas ni mår bättre snart! Kram!!

    Gilla

    • Förstår att vi måste tvinga i honom men vi har helt enkelt inte lyckats. Inte helt lätt att hålla både armar, ben, kropp o huvud och samtidigt bända upp munnen på en otroligt stark unge och få det på rätt ställe så han inte kan spotta.

      Nu efter sista sjukhusbesöket (som jag ännu inte orkat blogga om) där jag fick hjälp av flera sköterskor att tvinga i honom så verkar han ändå ha förstått att han måste. Han gör det inte frivilligt men det går nu i alla fall.

      Och vi har under hela denna och andra sjukperioder erbjudit saft, Festis, nyponsoppa, glass, önskekost och allt man kan komma på men nu har han liksom varit för trött för att äta/dricka.

      Jag ska blogga lite mer om allt som varit. Nu ligger nämligen hela familjen med lunginflammation.

      Kram!

      Gilla

      • Men fy gumman! Och vara gravid på det! :/

        Men pluttis då, inte lätt med egen vilja och okunskap. Förstår de små liven det smakar ju inte gott! :/

        Krya på er! Kram!!!

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s