Förskolan

Vilken skillnad det är mot för bara några veckor sedan. Nu blir han glad redan när vi stannar bilen utanför förskolan. ”Diddi!” säger han när vi går ur bilen. Några av Babblarna sitter klistrade på fönsterrutorna vi passerar på väg in (hoppas de aldrig plockar ner dem, då blir det förmodligen kris). Ofta plockar han med sig någon leksak på vägen in och sista dagarna har han glatt kastat sig in i leken med sina kompisar. Idag hade han inte ens tid att vinka.

Förut när jag kom och hämtade på eftermiddagen började han oftast gråta och hängde runt min hals. Nu har han inte ens tid med en kram utan vill visa allt i omgivningen för en. Igår stod han precis vid grinden när jag kom med bilen och jag såg hur han skuttade till av glädje när han kände igen bilen. När jag kom in genom grinden drog han med mig till olika ställen på gården med det lilla pekfingret utsträckt. Han säger inte så många ord, men säger ”uhh!” när man ska titta på något.
Hoppas verkligen den positiva trenden fortsätter. Det är så skönt när det funkar.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s