I fredagskväll började jag blöda. Inte jättemycket, men tillräckligt för oro. Hoppades att det skulle sluta snabbt som sist, men det fortsatte. På lördag eftermiddag kunde jag inte tänka på något annat så vi bestämde oss för att åka in till gynakuten. De var mycket förstående och ifrågasatte inte alls min oro. Vi fick visserligen vänta i fyra timmar då det kom in mer akuta patienter, men det var så värt det ändå. Först fick vi göra en ultraljudsundersökning och man såg direkt hjärtat picka (mannen har blivit riktigt duktig på att tolka ultraljud så han såg det på en gång och såg glad ut). Mini hade växt 3,4 mm på bara två dagar och allt i livmodern såg normalt ut. Även livmodertappen var stängd och det fanns inga tecken på att ett missfall var på gång. Förmodligen är det bara några blodkärl i livmodern som brustit då den växer så snabbt nu. I efterhand känns det som sagt väldigt skönt att vi åkte dit och jag är tacksam över att all personal var förstående och inte ifrågasatte vår oro.
Igår förmiddags var vi och provkörde ny bil som vi suktat efter i säkert ett par år nu. Den kändes grymt bra så förmodligen blir det en sådan, men först måste vi lämna in vår Saab på lagning och försöka sälja den. Önska oss lycka till tack!
IVF-mamman 