Rejäl svacka

Mitt mående har varit på botten den här veckan. Känner mig så nere. Kanske börjar allt komma ikapp nu. Har mest känt ilska, irritation och besvikelse över att det inte blivit som vi planerat sista året. Nu sista dagarna har jag känt mig trött, ledsen och tom. Vill bara komma någon vart. Har sista året väntat, väntat och väntat på provtagningar och svar och nu väntar jag på operationen som jag visste redan för ett år sedan att jag skulle få göra förr eller senare. Så himla trist. Måste rycka upp mig, men man kan banne mig inte vara stark jämt. Och imorgon åker mannen bort på jobb ända till på söndag. Har ingen jättelust att vara hemma själv, men som tur är så har vi att göra i alla fall, H och jag.

Ljuspunkterna just nu är min familj. Mannen är bäst och finns alltid där och alla hans kramar värmar ända in i själen. H är som vanligt underbar. Rolig, charmig, vild och viljestark. Varje gång mannen hämtar på förskolan får han höra att H alltid är så glad och snäll mot andra. Och otroligt söt tycker alla att han är. Man blir ju larvigt stolt. Och varje morgon när jag går till jobbet (och det är mannens dagar att hämta och lämna på förskolan) så står mannen och H i fönstret och gör slängpussar åt mig och vinkar. Alltså det gör ont i hjärtat av kärlek. Längtar hem hela dagen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s