Men hallå!

Har visst varit borta härifrån ett tag. Har tänkt ungefär hundra gånger att jag ska blogga, men inte hunnit eller haft orken. I helgen var jag i Istanbul med mina arbetskamrater på konferensresa. Åkte torsdageftermiddag och kom hem söndageftermiddag. Det var roligt att komma iväg några dagar och se en ny stad och träffa arbetskamraterna. Och det var mycket skönt att få sova ostört. Men gud vilken hemlängtan man kan ha. Jag har alltid längtat efter mannen när vi varit ifrån varann. Har en svår separationsångest. Nu är den enorm. Det är ju dubbelt upp nu. Två kärlekar att längta sig sjuk efter. Mannen och H var med ända till incheckningen på Arlanda på torsdagen. H förstod nog aldrig (som tur var) att jag gick. Rusade snabbt därifrån med en stor klump i halsen så att jag nästan inte fick luft och tårarna brännande i ögonen så att det knappt gick att se. Tänk om något händer när vi är ifrån varann. Tänk om jag aldrig mer får se dem…… Usch, hemska tankar.

Under helgen jag var borta så lärde sig H att gå med sin lära-gå-vagn. Han är så stolt. Och så reser han sig mot allt. Igår klättrade han upp för stentrappan i trapphuset när jag tittade bort i några sekunder för att fälla ihop vagnen. Rackarungen. Han ÄLSKAR sin farmor. De träffas nästan varje dag. H tittar efter henne när vi går förbi hennes fönster och när vi ses så blir han glad och skrattar så fort farmor reser sig för då vet man aldrig vilket bus som kommer härnäst. Tyvärr har hon fått ryggskott när hon lyfte H i helgen och han är nu mycket ledsen och undrande när farmor inte kan bära på honom. Han försöker att säga farmor men allt som kommer än så länge är ”ffffffff!”.

Igår var vi på Öppna förskolans babycafé som vi brukar på onsdagar. Det är för åldern 0-8 månader och för första gången kändes det att H är för stor för den gruppen. Han kröp snabbt som blixten och skulle känna på alla små bebisar eller så skulle han gå hela tiden. Jag var helt svettig efter sångstunden då jag försökt hålla reda på honom. Man vet ju aldrig om han bara ”känner” på bebisarna. Ibland är det ju roligt att dra i håret och peta i ögon, näsa, mun också. Är nog inte uppskattat varken av bebisen eller dennes mamma. H förstår ännu inte ordet ”försiktig” och han har helt missuppfattat ordet ”nej” och verkar tro att det betyder typ ”heja, fortsätt!”.

H är verkligen inne i en dålig period nu vad gäller sömn. Att få honom att sova dagtid är svårt och ibland omöjligt. Ofta får vi gå ut och gå med vagnen för att det ska lyckas. Nattetid går det för det mesta relativt bra att lägga honom. Men det verkar som han drömmer mardrömmar för han gnyr ofta i sömnen och vaknar med plötsliga gallskrik. Han lägger sig för natten runt 19:30-20:00. Någon gång mitt i natten, vid 12:00-01:00, brukar han vakna första gången och då är det bara mata som hjälper. Vi ger lite utspädd ersättning. Sedan somnar han förhoppningsvis om, ibland tar det runt en timme. Sedan sover han fram till småtimmarna och brukar vakna någon gång mellan 03:00 och 05:00. Beroende på när han vaknar få han då igen utspädd ersättning eller välling. Sedan sover han till omkring klockan 07:00. Så här ser det ut ungefär. I alla fall sista två veckorna. Inatt var han vaken mellan 03:00 och 05:00. Vägrade somna utan klättrade runt, gnällde, sparkades och stångades. Visst man kan gå upp och låta honom leka. Men nu är han ändå så stor att vanor kan skapas och jag tycker det är lite väl tidigt och inte okej att gå upp vid 3- eller 4-tiden. Dessutom orkar jag inte, jag är inte människa då. Och mannen är medvetslös vid den tiden. Inte pålitlig att passa H om han är uppe då.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s