Att sakna sin pappa

Mannen har haft många jobbresor på sistone och varit borta flera dagar i sträck. H är inte alls lika glad och nöjd när han inte är hemma. Han pratar hela tiden om pappa och går och letar efter honom när han inte är här. Idag blev han jättegnällig på eftermiddagen och inget jag gjorde för att göra honom glad dög. Tillslut började han hänga och dra i mina kläder. Jag bad honom visa vad han ville. Då tog han min hand, gick till ytterdörren och ropade ”pappa!”. Han SAKNAR verkligen sin pappa. Älskade unge. Trodde inte de förstod eller hade sådan tidsuppfattning när de var så små. Blir tårögd bara jag tänker på det. Jag hade själv en resande pappa när jag växte upp och minns precis hur det kändes, även om jag inte minns just hur det var när jag bara var ett år.

Så vi (eller jag) bestämde oss för att vi skulle åka och möta upp pappa på Arlanda, trots att det egentligen blev precis vid nattningstiden. Och gissa vem som var lycklig och helt uppspelt när pappa helt plötsligt dök upp. När man dessutom har världens bästa pappa så lär man ju inte sakna mindre.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s