Ruvardag 1

Som jag velat skriva det länge. Igår var vi upp till Falun. Vi fick veta att fyra blastocyster av toppkvalitét redan låg i frysen. Ett perfekt skulle vi få tillbaka och ytterligare ett skulle eventuellt också frysas vilket vi ska få veta idag. Ett hade blivit befruktat av två små simmare och kasserats eftersom det då inte kan leda till en graviditet.

Återföringen kändes litegrann, stack/ilade till lite. Vi fick inte se embryot innan vilket jag blev lite besviken på. Och inte kom jag mig för att fråga heller av någon konstig anledning. Men vi fick se den lilla vita bubblan som innehöll embryot på ultraljudsskärmen när det var på plats. De gav oss ungefär 55% chans till att bli gravida. Det är nog det bästa man kan få.

Det är mycket känslor just nu. Ena stunden är man lycklig och känner hur fantastiskt detta är. Tänk att vi faktiskt kan bli en mamma och en pappa snart. Otroligt överväldigande känsla. Nästa stund är det precis som om verkligheten försöker ta ner en på jorden och man känner att detta kommer aldrig gå. Såklart det inte kommer att gå sådan otur som jag alltid har med det mesta. Och dessutom känns detta nästan som ett lotteri ibland – 55% chans – har vi turen med oss eller ej?

Nej, nu ska jag vara positiv. Tills motsatsen bevisats så är jag gravid, typ…… Vi hade två personal som tog hand om oss. Dels sköterskan som var med vid ÄP och sedan fick vi även prata med barnmorskan som hjälpte oss få boka in första tiden (en kompis mamma). Maria heter barnmorskan. Verkligen en härlig person som man blev glad av och allt kändes så positivt. Hon rekommenderade mig att ta ledigt alternativt sjukanmäla mig från jobbet de närmsta två dagarna. Det tar ungefär två dagar för embryot att fästa och hon tyckte att man skulle ta det lugnt under den tiden. Bara vara och tänka på sig själv. Jobba kommer man ju ändå göra hela livet. Och jag skulle inte ha dåligt samvete. Det är en ordination från mig sa hon, ta ledigt nu när ni har så goda chanser och optimera möjligheterna. Så har jag gjort och nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Ska nog i alla fall ta mig ut i naturen och kanske fota lite. Och försöka låta bli att ha dåligt samvete, vilket tyvärr är svårt när jag vet att de redan är underbemannade på jobbet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s